Vem behöver filmer, verkligheten är mycket bättre

Vildsvin

2012-02-04T04:16:00.000-08:00

Ok, ytterligare ett recept, detta är ett måste om man gillar slow food och vilt.

Man börjar med att beställa en flaska Vieille Prune Eau de Vie (varunummer 70385) från Systembolagets beställningssortiment. Det tar några dagar innan den kommer, och den kostar dryga 400 kronor.

Sedan tar man en vildsvinsstek, receptet här gäller 1,5 kg. Räkna med 4 dagars tillagningstid innan den kan serveras. Är den fryst ska du räkna med 5 dagar då den får tina i kylskåpet eller i rumstemperatur.

Skär 250 g rökt sidfläsk (eller rökt pancetta) i små bitar. Gör smala snitt i vildsvinssteken och stoppa in fläsket. Lägg steken i en plastpåse, fyll på med Vieille Prune, kanske halva flaskan, knyt så att hela steken täcks, och lägg i kylskåpet i ett dygn.

När ett dygn har gått: hacka ett par morötter, 2 lökar, 2 äpplen, några celleristjälkar. Värm upp olivolja i pannan, lägg i 250 g bacon i bitar, låt det smälta, lägg i 1 pressad vitlöksklyfta, färsk timjan, persiljestjälkar och 1 lagerblad. Ös ner grönsakerna. Häll i en flaska vin - inte vilket som helst utan ett vin som passar bra med vilt, och helst är gjort på druvor som fått soltorka innan de skördas. Samma vin dricks med fördel till maten. Häll även i ca 5 msk rödvinsvinäger. Låt koka ihop till en marinad, och svalna.

Kasta eau de vie-marinaden (alkoholmissbruk, jag vet...) och lägg steken i nya marinaden. Nu ska den ligga i ytterligare två dagar.

Sen tar du ut steken, fiskar ut baconet och sparar det, och silar marinaden. Bryner steken och slår tillbaka marinaden och baconet. Hackar 1 kilo tomater och lägger i dem också, och fyller på med vatten så det täcker köttet. Mera vatten kan behövas under tiden det kokas (ca 5-6 timmar).

Serveras med vinkokta katrinplommon: ett halvt kilo katrinplommon/sviskon utan kärnor kokar du i 20 minuter i en halv flaska vin och lagom mängd socker.

Efter att du tagit ut vildsvinssteken kan du reducera buljongen till koncentrerad fond och blanda med grädde, kolla så att det blir lagom salt. Vips har du en sås att servera det med!

Rekommenderas att servera med potatismos gjord med mycket grädde och smör. Det är inte bara mandelpotatis som är gott att använda - det finns numera en massa sorter att välja på, iaf i välsorterade butiker, prova dig fram.

Orgie i foie gras

2011-12-28T14:41:00.000-08:00

Foie gras ska egentligen vara gåslever, men jag anser att anklever är också mycket bra lämpat för ändamålet. Gåslever får mycket kritik för att fåglarna tvångsmatas, men även anklever väger över ett halvkilo styck (ja, om min egen lever vägde en så stor andel av min kroppsvikt efter att jag dog så skulle det väl hellre tyda på ett väldigt bra liv). Nåja, i varje fall:

Att köpa anklevermousse tycker jag är helgerån eftersom det är för enkelt att laga det själv och få till det mycket bättre. Det du behöver för att laga en egen foie gras, eller mousse av anklever:

- Anklever, färsk (går att köpa på delikatessbutiker. Stockholm: Hötorgshallen)

- Smält smör

- Vispgrädde

- Smaksättningsdryck

- Flingsalt och nymalen svartpeppar

Smöret skall vara saltat. Smaksättningsdrycket är vanligtvis antingen Cognac eller Sauternes-vin.

Proportionerna är som följer: en hel anklever som är på max 1/2 kilo - 200 g smält smör - 0,5 dl vispgrädde - 1 liten skvätt (ca 1 matsked) smaksättningsdryck + flingsalt + svartpeppar. Skala gärna ner, max 25 gram anklever då får man nöja sig med en klick det och en mindre klick det, men det blir ändå gott. Man behöver ungefär 40 gram anklevermousse för att bli äckelmätt, eller hälften (20 gram, normalportion) för att klara av det som förrätt, plus en varmrätt på det.

Det första du gör är att blötlägga levern i mjölk, så länge du orkar (en timme till ett dygn...) Detta är bl.a en kosmetisk grej; det tar bort synliga blodkärlar etc. Se till att levern inte har för stora blodkärlar och fläckar från början! Då är den redan förstörd. Ta en annan.

Lägg lite av smöret i en stekpanna, som står över en mediumupphettad platta. När smöret har slutat fräsa, stek portionsbitarna av levern kort och varsamt (max tills de är aptitligt brynta på varje sida, och det är snarare en fråga om sekunder än minuter).

Mixa de stekta leverbitarna till en len blandning. Om du inte har en passande matblandare: mosa med gaffel, sila sedan.

Blanda ordentligt med smälta smöret och resten av ingredienserna. Lägg över smeten i plastfolie som du har slagit över små espressokoppar, gulliga formar, ischokladpapper eller terrineprylar - eller bara lägg det i plastfolie och forma till en rulle som du kan skära i prydliga slantar sedan. Lägg i kylen i ett par timmar. Servera på en bit smörstekt formfranska (utan kanter), med selleriskum (be mig om recept) och sauternesavkok istället för fikonmarmelad. Det som dricks till detta är (så klart) bra Sauternes vin (vitt, sött, extremt speciellt Franskt vin).

Tips: blötlägg tunnskivade (0,5 cm) ankleverbitar i Sauternesvinet i någon timme. Slå över det hela i en stekpanna, fyll på med Sauternes så att bitarna täcks, sjud (inte koka!) ett litet tag, låt kallna sedan. Stek sedan de bitarna enligt receptet. Resternade vinet kan användas till:

Sauternes-avkok

(Serveras med anklevermousse)

Ta vinet från receptet ovan. Lägg över i en kastrull, addera efter smak och tycke:

- Kycklingsfond från flaska (eller buljongtärning), bara några små droppar (alternativt några skrap från tärningen), du kommer märka när det räcker, men det måste ge tillräcklig sälta.

- Nymalen svart peppar

Sjud under kontrollerade former (omrörning etc) tills det har reducerats ordentligt (kanske 1/3 eller 1/4, det bör vara nästan sirap). Drizzla på tallriken när du serverar din lyckade anklevermousse från receptet ovan (eller till en avsmakningstallrik med anklevermousse med olika smaksättningar - Brandy, Cognac, olika Sauternes, etc!)

Tips and svartpeppar, både för anklevermousse och sås: fräs nymalen svartpeppar i smör i stekpannan innan du öser på, då det ger mindre beska och fylligare smak vilket är uppskattat just i det här receptet.

Jag har fler recept för anklever och gåslever, det är bara att maila så tipsar jag!

En dryg vecka

2011-12-08T13:26:00.000-08:00

Ja, man börjar återanpassa sig. Men många saker är fortfarande naturliga, som att söka ögonkontakt med folk på gatan (fast jag slutade hälsa på alla redan efter andra dagen). Jag stänger fortfarande av vattnet medan jag tvålar in händerna, och diskmaskinen är ett mindre mirakel. Servicenivån är oväntat hög till och med i småstäderna, men det märks att folk ser det som ett jobb (barista, bartender, biträde...) och inte som sitt uppgift i detta nu för att hjälpa sina medmänniskor och göra dem gladare.

Spårvagnar får mig att le. Parkeringssituationen i Stockholm får mig att koka av ilska ("Så ska stan göras bilfri": vi gör fler bussfiler och cykelgator, och mindre parkeringsplatser. Men bilarna försvinner inte bara för det! Det bara blir stökigare och ännu svårare att ta sig fram! Hur tänker de?!) IKEA sköljde över mig med en våg av svenskhet, och man börjar fatta vilken institution Systembolaget är. Och svensk mat... jag har inte förstått hur mycket jag saknat det! Köttbullar! Och vilt kött, och kantareller, och mörkt bröd, och ostar, och färska grönsaker, och räkor! Det är också ofattbart hur gott det är med smaksatt mineralvatten - detta finns inte någon annanstans i världen (ja, förutom en eventuell citronsmak då och då, men ofta finns ju inte ens kolsyra i).

Jag märker att jag fortfarande pratar långsammare än alla andra, är mycket mer filosofisk, och har mycket perspektiv och energi. Får se hur länge detta sitter kvar. Jag knappar jämnt på min telefon som alla andra (och det är helt otroligt vad alla ska ringa hela tiden - banker, försäljare, folk som är lite sena, och de som inte ringer de SMSar...) och jag njuter av internet - bra internet, snabb internet, internet överallt.

Och kylan är fortfarande jobbig, men det har jag ju alltid tyckt.

Tillbaka

2011-11-29T12:14:00.001-08:00

Ja, man är rätt miljöskadad just nu.

Allt under 26 grader är KALLT. Allt under 20 grader är kylskåp, och Stockholm som just nu har varmast Novemberväder på åratal (5-10 grader) är ond bråd död och tortyr.

När jag kommer in i ett tomt rum där ljuset är på, blir jag upprörd. Batteribanken kan ju ta slut om man håller på sådär! Det är ju inte LED-lights direkt man kör. Och vatten stänger man av när man tvålar in händerna.

Stockholm känns otroligt ljus om nätterna. Det lyser ur alla fönster, det är så fint! I andra länder är det ju mörkt på natten. Fast det blir iofs inte mörkt redan strax efter lunch å andra sidan...

Jag kollar fortfarande väderrapporter som besatt, och har inte riktigt blivit van vid konceptet frysta varor, eller mikro, eller snabb internet. Jag tänkte frossa i det nu... det är väldigt skönt.

Folk runt omkring mig är mest avtrubbade, möter inte ens blick, svarar inte på allmänna tilltal i baren, ser stressade, plågade och rädda ut. Fast alla försöker inge en illusion av att det de gör är tokviktigt, mest genom kläderna, hållningen, och minspelet. Men deras samtal handlar om ytliga saker, dessutom påpekar de att de är stressade ungefär i varannan mening, och de springer vidare mot något som de tror sig vara lyckan. Fast det såg jag förut, redan innan jag hade dragit.

För övrigt så är det irakier som driver Texas Longhorn i Kungshallen, och det tycker jag är precis hur läckert som helst.

Bilder

2011-06-20T14:54:00.000-07:00

När man söker på mitt namn på nätet, får man bilder från när jag var antingen för ung, eller trött och osminkad.

Hur gör man för att Google ska hitta den här?

Ett år

2011-06-08T16:02:00.000-07:00

Det var ett tag sedan jag skrev här. Det har hänt mycket. Jag sitter på en centralamerikansk pub och dricker öl, i bakgrunden hörs musik, mycket välkommet då jag inte har haft någon soundtrack till mina tankar på ett bra tag.

Ja, det har hänt mycket. Jag tycker inte längre att fiskar som flyger undan båten (precis med samma energi och rörelsemönster som sparvar undan en lastbil på landet) och pilar iväg tio, tjugo, trettio meter i stora flock över vattenytan är något märkvärdigt. Och inte heller att månen inte är parentesformad, utan mer ser ut som en mun som ler eller surar (alltså 90 graders lutning mot det vanliga) och det inte går att se om den har precis varit ny eller på väg till att försvinna. Inte heller att Stora Björn är upp och ner. Jag tycker dock fortfarande att mareld är våldsamt vackert, speciellt när motorn är igång och det är en becksvart molnig natt utanför kustsikte och glitter virvlar bakom propellern i en lång fet hypnotisk strimla, som om man flög genom rymden med ett slags stjärndriven kraft. Delfiner och valar är fortfarande fascinerande och ger mycket glädje, trots att man har sett ganska mycket av dom, close-up. Jag kan veva in meterstora fiskar utan att studsa runt, hög på adrenalin, i en hel dag efteråt. Jag kan ta enorma lastfartyg som ser ut att vara på kollisionskurs med mig, och fixa trånga tillägningar i vind och ström. Oplanerade avstickare till spännande öar är mer rutin än undantag, bad i varmt neonblått vatten under stekande sol är en rättighet, inte en lyx, och palmer med kokosnötter har nästan slutat locka fram komplexa tankegångar om hur man ska skörda dom utan att bryta nacken eller anstränga sig särskilt mycket.

Men mest så har jag lärt mig en hel del om kulturen. Seglarkultur i Sverige verkar bestå av antingen dyra och dryga brats med pappas pengar, eller hurtiga pensionärspar med välputsade små träbåtar och lunchpåsar med tunnbrödssmörgåsar. Lyckligtvis håller sig de förstnämnda mest till Stureplan och Sandhamn, och de sistnämnda mest till insjöar och kanaler. Men här, man ser så mycket mer.

Amerikanska och australiensiska par som seglar sin lite för stora båt och inte tänker på pengar (de har gjort det ordentligt förut istället; pensionsbesparingar gör så att de kan leva som kungar i Karibien eller någon annanstans). Metallbåtsseglande sura fransmän som klagar och inte kan ankra ordentligt, men klarar sig förvånansvärt långt. Svenskar som seglar med spädbarn och fastnar i tropikerna medans familjen bara ökar.

Katamaranseglare, havets motsvarighet till storvillamänniskor, som har splittrans ny gennaker, diskmaskin och micro och avancerad elektronik och designade överkast på sängar, boende som är lyxigare än många svenska fastlandshem. Lyxyachtsseglare, som jobbar åt någon snuskigt rik schejk och bara flyttar båten åt honom och får svinmycket betalt för att bara vara på båten och ha det bra. Och alla dessa charterbåtar. Han en kapten, hon en värdinna-kocka-städerska. Folk som har kommit på att de omöjligtvis kan ha råd med sin seglingsdröm om de inte samtidigt agerar hotell åt en massa främlingar. De vill leverera kvalitet, de sliter varje dag och anpassar sitt liv till sina gäster, och man undrar om de någonsin hinner njuta av sin seglats eller har tid att spendera alla sina intjänade pengar på något annat än upprustning av båten för nästa gästbatch.

Men sedan kommer vi till segmentet som jag mycket gärna vill belysa. De kallas för sea gypsies, eller boat bums, eller - lite mindre nedlåtande - långseglare på låg budget.

Dessa består av tre kategorier. Den första är moderna nomader. Det är folk som har seglat hela sitt liv. De trivs inte på fast land, de trivs inte med att jobba för att de inte finner det meningsfullt, de längtar efter vind, vågor, och ensamma ankringsbukter. Man ser dom direkt; de har leende, lyckliga ögon. De trivs, älskar varandra och sin båt, och råkar lägga flera varv runt planeten och kontinenterna, utan någon ansträngning alls. De är fulla av solskensminnen, kamratskap och en urklokhet.

Sedan finns de som är närmast beskrivningen "boat bums". Det är folk som gärna slipper både jobb (inte pga mening eller inte mening, utan endast för att de är lata) och lagar, som gillar att dricka sig fulla, helst redan till frukost, och nyttja alla möjliga substanser, och inte betala räkningar eller bry sig om personlig hygien. Om de hade stannat hemma, säg i Sverige, och hade levt som de vill, så hade de varit våra gamla hederliga lodisar. Det är svårt att bo på gatan i Sverige, det är ju kallt, och för att köpa och behålla en lya måste man ha en fast inkomst och en vilja att följa åtminstone minimalt med regler och lagar. Men om de köper en billig båt, och lyckas segla den söderut, så kan de ha ett hem precis där de vill ha det, inte betala hyra eller el eller vatten eller sophantering, och sedan glatt spendera sina få slantar på maja och öl och mindre etiska och moraliska sysselsättningar. Därute kan man gå runt i badshorts, eller rentav naken, och ingen bryr sig om din t-shirt är smutsig eller trasig eller smaklös, eller om du har rakat eller tvättat dig det senaste halvåret. Därute kostar mat ytterst lite, och vin och fulsprit och knark ännu mindre, och de sysslar faktiskt med något - de "seglar" ju, så de är inte arbetslösa förlorare, de får social status - en mycket högre än de egentligen förtjänar. De skrattar åt folk som jobbar, och tycker att de är väldigt kloka som har fixat till det så bra - sol, hav, tak över huvudet och en konstant fylla, allt för några kronor i månaden.

Sedan finns den tredje grupperingen. Det är statussökarna. Folk som gärna vill uppnå någonting och vara omtyckta för det. Oftast killar, de lägger alla sina slantar på den bästa båten de har råd med (vanligtvis en gammal och skruttig), och sedan ger sig av på en resa full av (helt onödiga, men förhoppningsvis i andras ögon åtminstone lite häftiga) strapatser. De har vanligtvis bråttom eftersom resan inte är målet; slutet av resan är det. "Jag har seglat jorden runt", "Jag har rundat Kap Horn", "Jag har klarat Atlanten tur och retur", det är det enda som spelar roll. De stannar aldrig någonstans och ser landet de reste till - kanske en eller två dagar på sin höjd, medan de väntar in dieselleveransen eller växellådereparationen eller pappersexercis eller vad som helst, och då ser de bara storgatan och lokala puben. De är inte intresserade av att ta in ställen de reser till - det är bara ett nödvändigt ont, de vill klara av sin resa så fort som möjligt. De äter konserver eller torrmat eller ungefär det som är billigast på reahyllan för tillfället, och har ett näringsintag som är sämre än teknologstudenter. Varför de gör så? Jo, det enda som räknas är prestationen. Chicks dig that. De kommer tillbaka hem och har något oändligt ballt, i deras ögon, att skryta om. De går in på en seglarpub någonstans på vägen med hakan högt upp i vädret, man ser dom direkt. De har minsann korsat det-och - och de är coolast i världen och alla ska få höra det - givet att de känner för att prata med de vanliga dödliga (och gör narr av sig själva genom att på ett högljutt och macho sätt skryta om sina häftiga och oslagbara Atlanten-äventyr för paret som seglat jorden runt tolv gånger men är för ödmjuka för att berätta om det). De vill ha uppmärksamhet, bekräftelse, de vill vara någon. Faktum är att det är en baggis att guppa runt i en båt i några år (det är toklätt att lära sig segla), men gemene man vet inte det. Så dessa män kommer hem, fulla av sig själva - men vad har de åstadkommit? Hur många länder har de verkligen sett? Hur många av dem som de pratade med blev de vänner med - eller är det mest missnöjt höjda ögonbryn de har lämnat i kölvattnet? Hur många lik har de klivit över för att få bekräftelse?

Jag har sett tillräckligt många såna typer för att äcklas av allt som kommer nära det. För mig är det viktigt att vara på det klara med varför man gör och inte gör saker. Ibland skäms jag över min vilja att segla vidare, långt, länge, för att jag ser att jag kan misstas för den där sista gruppen av seglare. Vilken grupp jag själv anser mig att tillhöra? Jag vet inte än. Jag vill bara njuta av livet, och uppleva en massa spännande ställen. Men jag vill inte samla troféer. Jag vill inte heller vara en lodis på en möglande båt, dricka billigaste lokalvinet litervis, och strunta i att tvätta mina kläder i månader. Och jag är starkt emot, är rentav rasande vid tanken på hur folk kan ens tänka sig att blanda segling och knark. Jag lämnade många världar när jag lämnade min första båt, världar som jag inte tillhörde, inte trivdes i, och har ingen förståelse för.

Så mycket har hänt. Det är ett år sedan jag seglade av. Ett halvår sedan jag köpte en egen båt och blev kapten. Vad som kommer härnäst, det kommer vi att se... Snart.

To avoid complications, She never kept the same address

2010-05-19T03:56:00.000-07:00

//Queen - Killer Queen

Nu är man 08:a på riktigt. Har precis signerat ett förstahandskontrakt på en lägenhet med utsikt över Mälaren.

Om någon hade sagt det till mig för 2 år sedan så hade jag skrattat dom i ansiktet. Inte för att jag då visste att sånt är skrattretande omöjligt. Utan för att jag skulle aldrig, aldrig, aldrig bli en Stockholmare.

Nu trivs jag här, tro det eller ej. Tyvärr kommer jag vara bortrest mycket - men på papperet är jag ändock en träskfjolla.

Pyrenéerna på hoj

2010-05-18T07:36:00.000-07:00

Tanken var förnuftig från början: att arbeta på båten hela veckan - men jag lyssnade inte på hjärnan utan på hjärtat och drog till Pyrenéerna för en oplanerad motorcykelsemester med Tomas. Det är sånt livet är till för!

Gironas flygplats var till och från stängd på grund av vulkanaska hela veckan innan, men vi hade tur - den öppnades dagen innan vi skulle flyga. Win!

Jag hade hittat en firma som hyr ut motorcyklar i Barcelona, och kan inget annat än att rekommendera den högt. Moto España heter de, och drivs av en mycket trevlig skotte. Det är i stort sett bara han och mekanikern som jobbar där, och de har ett 20-tal motorcyklar som de hyr ut. Den uppenbara pluspoängen är att han är engelsktalade, vilket underlättar bokningen, och att om man beställer för en viss summa så hämtas och lämnas man gratis på flygplatsen - antingen i Barcelona eller Gerona dit Ryanair flyger extremt billigt. Man kan även hyra all utrustning man behöver, hjälmar, jackor, GPS etc, och de har mycket bra bågar - till och med flera olika Harley Davidson modeller! Smidigt och bra.

Jag valde en Harley Davidson Night Rod, och Tomas tog en BMW R1200GS. Night Rod är otroligt härlig att köra, djuriskt vrid och coolt utseende. Minus: den vänder inte direkt på en femöring, låter inte riktigt lika mycket och härligt som de andra HD-modellerna, och framför allt är det väldigt kasst att fotpinnarna ligger så långt fram - grymt obekvämt om man är under 175 cm lång, frustrerande! Just det, den som inte är van att köra utan framruta blir självklart lite sönderblåst i över 90. Jag är dock van efter min GS1100G och VTX1300 som ju saknar kåpor och rutor, så det var inga problem.

BMW R1200GS är en mycket trevlig och följsam maskin, gör allt av sig själv och är lika bekväm som en bil. Nackdelar: alldeles för hög! Dessutom så är den ju självklart inte lika skön, bullrig eller vridig som en HD, men där kan mina åsikter vara gravt vinklade eftersom jag föredrar customhojar generellt.

Vädret var perfekt för MC-åkning - mulet men torrt, varmt och skönt. Alla dofterna var underbara - hägg hade precis slagit ut, blommor överallt, havsbrisdoften kom från kusten, varmt jord och trä och aromatiska örter gjorde mig nästan yr, och väldigt lycklig.

Tanken var att åka till värmekällorna nära Puigcerda, en stad på gränsen mellan Spanien och Frankrike högt upp i bergen, men vi fastnade på småvägarna - det finns gott om vackra och roliga sådana, med fina slott och mysiga byar, lummig natur och vackra utsikter. Vi stannade till i en pytteliten by i Montseny - körde egentligen vilse och skulle vända, men sen skulle jag ta lite bilder, och vi såg en restaurang... Vi ville äta lunch där (häftig utsikt, och mysigt ställe, se bild) och vila lite. Stället hade dock stängt, men de hänvisade till stället mitt emot.

Och det var ofattbart gott med äkta spansk mat! En gammal gumma la fram stora tjocka brödskivor, en god olivolja, en potatistortilla och en tallrik med köttbullar i sås med ärtor. Det är svårt att förklara hur gott sådan enkel mat kan smaka, när den är lagad från grunden och med kärlek och respekt för mattraditioner. Lyx! Vi bad om ett varsitt litet glas rödvin... men istället så kom gumman och landade bestämt en grön glasflaska på bordet, utan etikett, alldeles igenimmad. Det var färskt vin direkt från fatet - och åter igen, så sjukt gott att det inte går att beskriva. Vi köpte med oss resten av vinet, eftersom vi skulle köra. Hela lunchen gick på 9€ inklusive vinet...

Vi kom inte långt norrut förrens en gigantisk, svart och bullrande åskmoln täckte nästan hela himmeln. Det blev mörkt och blåsigt, och det var hög tid att leta skydd. Vi var norr om spanska Vic och hade ingen tid att stanna och googla efter ett hotell, så vi chansade och gick på intuition, vilket ofta brukar vara precis rätt sak att göra. Men vägen gick genom stora ogästvänliga industriområden och ett kraftverk med otäcka elledningar i massor, under ett svart åskmoln redo att börja ösa ner vatten och blixtar, och jag kände som en fluga som är på väg till en sån där insektsgrillampa... Men intuitionen funkade denna gången också! Några kilometer längre norrut hittade vi en pytteliten stad som heter Roda de Ter, och checkade in på lokala hotellet. Det fanns två hotell i stan och båda var "hål i väggen" - stället är helt orörd av turisterna. Härligt!

Hotellet Fonda Urgell såg ut som en blandning av en hörnbutik, ölsylta och casino, och var fullpackat med folk. En modern version av en "inn" från en western-film! Rummet kostade 48€ och höll en mycket enkel standard, men vi var supernöjda! Vi skulle slippa åskan, och istället uppleva en äkta spansk stämning.

Gick ner och beställde en varsin öl, och självklart så lägger de fram en tallrik med oliver och en med nötter, typ små tapas. Varför finns inte sånt i Sverige, det är så trevligt och gästvänligt att bjuda på lite gott tilltugg till ölen! Vi betraktade infödingarna - och de betraktade oss, spelade kort, rökte och tjoade. Regnet hade avtagit så vi tog en promenad till bron över floden Ter, och åt sedan kvällsmat på restaurangen i det andra hotellet, det var det enda som hade öppet, vi frågade folk på stan och alla verkade rekommendera det stället - ett bra tecken! Det såg inte så mycket ut för världen - men maten var mycket god, paella och spanska specialiteter. En söckersöt hund som hette Luca tiggde vid bordet.

Under natten byggdes hela gatan om till en marknad! Häftig syn från balkongen.Vi hämtade bågarna i garaget som hotellägarna så snällt lät oss använda, och blåste iväg. Nu skulle vi norrut mot Ripoll, och sedan korsa Pyrenéerna till Frankrike för att hälsa på Maria i Ille-sur-Têt, och titta på Lilla Slottet, ett enormt trevligt ställe som jag ville besöka och undersöka ifall man skulle bli sugen på en myssemester i Frankrike.

Under dagen kom det ösregn, och under en tid även hagel - jag kan tipsa om att det inte är så trevligt att vrumma runt på en motorcykel utan kåpa i hagelstorm, det gör ont! När jag steg av för att tanka var det en hög med isbitar kvar på sätet... Man kände sig ganska mallig.

Trots ovädret klarade vi av en ganska rejäl sträcka, som dessutom var mycket vacker. Men vägen mellan Camprodon och Prats-de-Mollo-la-Preste, en liten väg som korsar gränsen mellan Spanien och Frankrike, var det mest krävande under hela resan. Det var kallt i bergen, ungefär som det var i Stockholm när vi stack. Vägen var blöt, smal och krokig, och krävde mycket uppmärksamhet, så man blev trött fort - men det fanns inga ställen för vila, inga byar på vägen, och den enda restaurangen vid en bensinmack som vi hittade hade stängt. Jag frös väldigt mycket - det var kallt och rått i luften, regnet gjorde mina fina New Rocks blöta, och det är fötterna och händerna som tar emot luftflödet först på en customhoj, och efter ett tag hade jag grymt ont i tårna och fingrarna och ville inget annat än att stanna och värma mig. Tomas erbjöd mig till och med att byta båge eftersom BMWn hade kåpskydd och uppvärmda handtag, gullig som han är, men jag kände att jag var för kall och trött för att kunna köra en ny båge på ett säkert sätt.

Jag trodde för någon anledning att gränsen skulle se ut som polska, tyska eller danska gränsen - med en massa butiker, bensinmacker och hak, men icke! En utsiktpunkt på 1500+ meter över havet, och en liten restaurang som självklart hade stängt, det var allt. Man såg inte mycket därifrån heller, tjocka moln täckte bergen.

Vi skyndade oss ner och norrut - och plötsligt så ändrades klimatet radikalt! Det blev ännu kallare och fuktigare. Det var också något skumt med vägen, varför var det spår övrallt? Jo, det var snöslask vi körde på! Och snö på vägkanterna, och dimma! Livsfarligt, speciellt på slingriga småvägar, och dessutom på en Harley - ingen offroad här inte! Men vad ska man göra? Vända tillbaka? Not an option. Vi tog det lugnt och efter ett tag så hade vi kommit ner, där det var varmare och säkrare att köra.

Nu var det hög tid att man hittade en by med något ställe som skulle ha öppet! Jag var trött, jag frös och och var hungrig. Första tecknet på civilisationen hette Prats-de-Mollo och man såg restaurangens ljus på långt håll. Det såg enormt mysigt ut! Och vilken tur att de hade öppet! Många ställen i Frankrike har bara öppet under vissa timmar på dagen, dessutom var det en helgdag. Och väl vid dörren så såg vi en massa dekaler... Guide Michelin, Le Bottin Gourmand, Gault Millau, Guide Champerard, Les Toques Blanches, Guide Hubert... Det här var inget vanligt ställe, den där restaurangen :) Och visst var maten underbar, vilken upplevelse! Verkligen värt att genomlida bergspasset. Le Bellevue hette stället, och är familjedriven.

Vi gjorde en snabb sväng till Ille-sur-Têt, och fick ett rum med trevlig utsikt på en Bed&breakfast bredvid Lilla Slottet (tyvärr var det redan upptaget där). Vi åt på La Vie en Rose, mycket bra mat - och husets drink var en Kir med violsmak, jag blev mycket förtjust. Tyvärr hade Casa del Ram stängt - deras öppettider var knepiga där de bara hade öppet vissa timmar på vissa dagar. Tidigt på morgonen var det dags att återvända till Barcelona, jag hann aldrig träffa Maria men tiden var tyvärr knapp.

Tillbakavägen gick genom Perpignan, det rekommenderas verkligen inte att köra inne i den staden. Tanken var att ta små kustvägarna ner, men efter att ha fastnat i trafiken och spenderat alldeles för lång tid i köerna så var vi tvungna att ta motorvägen för att hinna lämna tillbaka hojarna. Det är betalvägar, och motorvägen närmast kusten är mycket bättre - mindre bilar, skönare och vackrare, det kändes ibland nästan som ett racing-dataspel när den fina trefiliga vägen var tom och man såg all vacker natur runt omkring.

Den trevliga ägaren av Moto España skjutsade oss till hotellet i Barcelona efter att vi fått ta en öl på lokala haket i väntan på tredje resenären som också skulle skjutsas; en herre från Grekland som hyrt en Ducati.

En härlig tapaskväll senare var resan över, buss till Geronas flygplats och hem sen, med träningsvärk i hela kroppen, men en warm and fuzzy feeling i magen.... En underbar upplevelse.

Piercing paradise: lost and found

2010-04-27T01:03:00.000-07:00

Jag har haft en piercing i läppen i över tio år, och är fortfarande lika nöjd med den (trots alla vuxna som skrek i kör att jag kommer minsann ångra mig direkt, eller om några år).

Men den är dyr i drift - detta på grund av att jag ofta leker med smycket och snurrar den eller tar isär, speciellt när jag är stressad, eller uttråkad, eller tycker att något är spännande, hela tiden med andra ord. Ibland lossnar "pluppen" och rullar bort, ibland lyckas jag inte sätta tillbaka den utan tappar den på ett svårtillgängligt ställe (typ under bilsätet eller bakom flygplatstoan), och ibland tappar jag smycket när jag tagit ut den och lagt i fickan. Trist!

Då åker man på att köpa ett helt nytt smycke (lokala piercingkranen säljer inte enstaka pluppar) och det kostar sådär 150 spänn för en normal, neutral stav eller ring, värre blir det med spexigare grejer. Vissa månader har jag tappat flera på raken, en totalt meningslös utgift, värre än parkeringsböter eller CSN-krav.

Men nu har jag hittat Coal Creek! Helt grymt snygga piercingssmycken, i mängder, och till priser som kan få vilken annan piercingsdealer som helst att pissa på sig av avund. Dessutom kan man browse:a i lugn och ro och välja ut sina köp, och leveranstiden är exemplarisk.

I vanliga butiker brukar det inte finnas så många smyckesvariationer till läppen, om man tänker ha stav. Visst har vissa butiker blingbling, typ en rosa kula med diamant, men hur kul är det? Men på Coal Creek finns det grejer med attityd, kolla bara in döskallestaven, helt perfekt till mitt nya piratliv. Och det är dessutom ett bioflex-smycke, vilket betyder att den inte sabbar tänderna. W1N!

Det finns ännu fetare grejer, både för läppen och för allt annat. Allt man kan önska sig faktiskt, Coal Creek verkar inte få slut på fantasin heller. Min favorit just nu är en enkel svart stjärna, fördelen är (förutom grymma utseendet, fan vad snyggt det vore att sätta flera stycken på rad!) att man kan snurra den runt vilket ger en härlig känsla om man har den i läppen, testa ;)

Och jo - man kan köpa bara pluppen också. Fan att jag inte upptäckt Coal Creek tidigare - hade kunnat spara till en begagnad Ferrari på alla dessa pluppar...

New beginning

2010-04-23T00:22:00.000-07:00

Jag är förhoppningsvis inte den enda som brukar kolla på bilregnummer. Men då senaste tiden har det varit lite väl mycket roliga sammanträffanden.

Kör hem från Kista, lyssnar på en rockradio, låten heter "Riding with the devil". Och ser att framför mig kör en taxibil med numret 666!

Häromdan går jag till jobbet och nynnar på "18 and life" med Skid Row, texten går "They said he loved adventure, Rick is the wild one, he married trouble and had a courtship with the..." och precis då öppnar garageporten och ut kommer en grå bil med regnumret GUN. Så fint!

Man kan tycka att det inte händer så särskilt mycket i mitt liv om jag tycker att sånt här är roligt och anmärkningsvärt. Men det kunde inte varit mer fel. Kolla min nya sida - och blog!

DN idag!

2010-04-15T23:57:00.001-07:00

Är med i DN idag. Kul!

And convince them I'm the star

2010-04-09T04:18:00.000-07:00

Jaha, nu var det dags.

Jag ska stå på scenen på B*rns, precis innan D*rin och Alc*zar. Tar bort lite bokstäver för att göra det ickesökbart för jag misstänker att det är hemligt!

Jag vet inte om den här grejen är något att skryta med eller skämmas över. Men så var läget.

Vore faktiskt fett att dra till med något politiskt inkorrekt. Eller moona. Eller äta upp en fladdermus. Men det blir nog kliniskt, intellektuellt och tråkigt. Fast urringning tänker jag ha oavsett... :)

Det får det nog bli snart i alla fall, tänker boka in två fullbandstillfällen (med trummis, elgurka och rubbet) i maj.

iPhone: diva eller alfahane?

2010-03-23T03:00:00.000-07:00

Min iPhone är så medveten om sin överlägsenhet, att den får alla som inte är lika bra att ta livet av sig i ren avundsjuka. Så fort jag fick den så drog min gamla mobil sista sucken, skärmen trillade alltså av. Nu har GPSen i bilen lagt av. Vad härnäst? Bilstereon? Musikspelaren i datorn? Sjävla datorn? Jag skulle inte bli förvånad.

Nu på tosdag är det förresten våffeldagen, våga vägra jordgubbssylt och grädde! Våfflor är mycket godare med svampstuvning, eller olika skaldjursbaserade röror. Jag förstår inte rådande besatthet med att allt skall vara sött. Salt är mycket bättre! Helst med smält ost och lite chili.

...tror att det är dags för lunch nu...

Våren som aldrig skulle komma...

2010-03-15T07:26:00.000-07:00

Förra veckan gick i stresstecknet, men det var positivt. Många gamla polare besöktes, much fun was had by all. En lyckad möhippa avklarades i lördags, inte nog med det så har man träffat några vettiga tjejer också, win.

Det är definitivt vår nu förresten! Solen skiner och humöret är på topp. Folk ler lite mer, är lite snyggare, och har lite mindre kläder på sig. Men akta er gott folk för översvämningar, halka och istappar.

En pärla som jag nyligen upptäckt är lilla Spastugan. Skönt med fler som insett vikten med att skämma bort sig själv, man ska kunna stanna till i livet och njuta! Sedan är fördelen att man kan handla en massa presenter till folk, medans man håller på och ska skämma bort sig själv. Jag är rätt kass på att komma ihåg att köpa presenter, men såna grejer kan man ju shoppa och bunkra upp och sedan alltid ha till hands när man ska på födelsedagskalas, eller bröllop, eller vad det nu är folk firar nuförtiden - idag är iaf Vitrysslands konstitutionsdag till exempel, varför missa anledningen att njuta lite av livet?

Jakt på tatueringar och kundkänsla

2010-03-04T04:44:00.000-08:00

Jag ska gadda mig igen. Ink Bash i Kungälv lades på is, och Ia kan inte hjälpa mig eftersom jag inte är i Malmö.

Men ingen i Stockholm kunde rekommendera en tatuerare. Är inte det konstigt?

Chai på Stay Calm sa att Dario på Infamous vore jättebra för biomechanical. Men nu är det inte biomech jag ska tatuera just den här gången, jag har andra prioriteringar. Har ringt en massa gaddare, vissa lät mycket bra, andra var dryga, stressade eller konstiga. Ingen vill ge pris per telefon, men det verkar iaf pendla mellan 800-1200 per timme, om man pressar dom ordentligt. 500 kan man nog komma ner till, men det vete fan om jag vill tatuera mig där.

Efter att ha sållat bort några stycken via telefon, så har jag valt ut några favoriter, och börjat kika på deras hemsidor. Vissa har inte ens hemsidor med galleri, är inte det oprofessionellt? Hur som helst, några föll bort direkt där också, antingen oseriöst intryck eller fel inriktning.

Sedan har jag kört runt och besökt några tatuerare för att kolla tider och priser. Besökte Infamous trots allt, en ganska dryg kille bakom disken ifrågasatte min vilja att gadda mig hos Dario (mina motiv var uppenbarligen inte stora och komplicerade nog), gav mig ett pris som var alldeles för högt, lyssnade inte på vad jag hade att säga utan avbröt hela tiden, behandlade mig som en femåring, och gav allmänt en bestående känsla av irritation och ovilja att samarbeta med dom. Personkemin är viktig. Kan inte folk inom serviceyrken "ta" kunder så slipper de kunderna, så enkelt är det.

En annan studio var det mycket trevliga grabbar i, och billigt var det också - dock skulle jag få vänta i en månad (jag och tålamod är ingen bra kombination), dessutom så tyckte jag att kvalitén halkade lite, efter att ha sett hans album. Sånt som nästan inte går att sätta fingret på, men några Riktigt Snygga gaddningar fanns inte där.

UV Tatuering hade stängt trots att jag hört med dom om öppettider. Schysst att få reda på det efter att ha tagit mig till Sumpan för en personlig konsultation som han så gärna pushade på att köra. Där tappade de en kund, de också.

Så det blev Art by Fafnir. Faktiskt första studion som jag besökte, centralast och med väldigt bra priser. Dessutom hade de en kille (Henke), vars stil matchar precis det jag hade tänkt mig, vilket är ju jackpot. Efter att ha bläddrat lite i hans album såg jag helt plötsligt en gaddning som jag kände igen - den fångade min blick i en tatueringstidning som jag köpte häromveckan! Alla andra var också lysande, grabben verkar vara riktigt duktig. Själva studion ger ett proffsigt intryck, de ger kunden uppmärksamhet och tid, detta känns superbra.

Så det blir en konsultationssession om en vecka, där jag får rita och förklara, och sedan en långsittning om två veckor, varpå jag kommer kunna stoltsera med det alldeles nygjorda konstverket (dessutom på fasta landet medans alla andra guppar på dyra Tattoobåten). Win!

"We had to drink toilet water!"

2010-02-22T07:45:00.000-08:00

Citat: Maude Flanders.

Apokalypsen är här. Några decimeter snö i helgen, grymt kallt. Idag startar inte bilen, det är kanske lika bra eftersom den försöker kamuflera sig till en härlig hög och djup snödriva och lyckas dessutom ganska väl, så jag är glad att inte behöva gräva fram den. Jag riskerar dock saftiga p-böter. Men det går på ett ut med bärgningsavgiften.

Tunnelbanan, tågtrafiken, bussarna, allt står stilla. Det tar flera timmar att ta sig till jobbet. SL uppmanar stockholmarna att stanna hemma om de kan. Jo, apokalypsen är här.

Vad kommer hända om det sker något på riktigt, om samhället inte ens kan hantera ett naturligt fenomen? Alltså kärnvapenkrig till exempel, hur skulle samhällsfunktionerna funka egentligen? Förmodligen inte alls. Jag kan inte annat än hålla med Martin Kellerman: de flesta skyddsrum har exempelvis blivit replokaler, så om vi blir bombade så överlever bara Latin Kings och 400 hårdrocksband...

Datorn är också slö. Tror att det är naturens sätt att påpeka för oss att vi människor bör också gå i ide på vintern.

Rock hard

2010-02-12T05:32:00.000-08:00

Guns'n'Roses, Slayer, WASP, Danzig, Opeth, Sabaton, Nazareth, D-A-D, Stratovarius, Behemoth med många många fler....

Jag kommer nog inte kunna hålla mig från Sweden Rock i år. Fan!!

Skall nu leta efter sällskap/camp/gäng/möjligheter....

Att ej dagen skall gry igen

2010-02-09T04:57:00.000-08:00

Fin spelning igår. Dels så var det buddisternas Nirvana Day, vilket vi firade med en härlig crossover av "Smells like teen spirit" med rysk 1980-tals punkrock med antisovjetisk propaganda och svordomar och what not. Buddism är ju en religion som jag gillar; de är härligt ickeaggressiva vad gäller utövande av sin tro, och skapar inga korståg, hedersmord eller handskakningsskandaler; de skulle uppmuntras tyckte jag...

Sedan hade vi inhopp av Vocal Vikings som körde en fantastisk körversion av Natten i Moskva. Det var gåshud och fullständigt magiskt, när ca 25 män intog lokalen med sina fina klassiska stämmor.

Sedan dracks det KGB-skumpa och spelades för fullt unplugged! Sista låten spelades, vi steg ut till kyliga natten och kyrkklockorna ringde; ett på natten var hon och livet var underbart.

Synd att man inte kan pausa verkligheten som en film...

Dassbåten med mera

2010-02-08T06:34:00.000-08:00

Das Boot: mycket mindre folk i år, hur kan yngre generationen syntare påverkas av finanskrisen så pass mycket? Det måste vara föräldrarnas pengar de reser på festival för. Åh curlinggenerationen...

Såg Alice I Videolandet, stämningen var varm, hon såg strålande ut i scenkläderna. Såg även Covenant, spektakulär show med mycket bra ljussättning, bra låtval, men desto sämre prestation från grabbarna. Det verkade som att Eskil inte riktigt har sjungit upp sig, eller så har de inte spelat live på ett tag, eller så hade han bara en dålig dag... Men det var hur som helst en hel del falsksång på avgörande ställen. Synd. Jag är själv rätt bra på falsksång, men drar man sådana publikciffror att man headline:ar en musikfestival, så måste man prestera bättre imho.

I övrigt var det mycket bra sällskap, bästa hytten (jag fixade blacklight, stroboskop och backdrops, T3 fixade en fet musikanläggning, Älgen ordnade en mp3spelare som var fullspäckad med trance, så vi hade ett minirave hos oss), en mycket god frukost på Alexander (varmrökt stör och Tattinger, jag ryser av vällust bara jag tänker på det), och överlag mycket lyckat.

Man börjar förresten bli en kändis nu efter att ha varit omslagsflicka. Främlingar känner igen mig. Och nu har jag blivit bjuden till Norge för att föreläsa. Inte illa, boys and girls! Får väl passa på och kombinera det med den heliga norska heliga treenigheten - metalkonsert, fiske eller skidåkning...

Feelgood á la carte, del 2.

2010-02-08T06:26:00.000-08:00

En bellotagris är en svart söt varelse som får springa runt fritt i södra Spanien hela sitt liv och kalasa på ekollon.

Rolf är en hjälte. För nu har Rolfs Kök tagit in bellotagrisar, som serveras grillade. Det smakar så gott att det kanske till och med slår Chuletonköttet. Skuldran framför allt är en verklig smakupplevelse. Det framgår nästan av smaken att grisarna har varit friska och glada hela sitt liv. Eller så är det bara så att kocken är ett geni, fast mest troligt är att det är både och.

Rolf har även en bra tajming vad gäller inköp, för efter julsäsongen 2009 så finns det ett överskott av pata negra, med kraftiga prisnedsättningar som resultat, vilket utnyttjas friskt på Rolfs Köks meny med en mängd olika iberiska delikatesser (prisdumpningarna märks dock inte). Fast deras menyer ändras med rasande fart, så passa på, agera fort, innan de ändrar till någon annan läckerhet.

I've got another puzzle for you

2010-02-02T01:46:00.000-08:00

Nu har det drabbat mig också! Det betyder att det händer verkligen alla, även dig inom en snar framtid! Börja spara pengar genast!

Yepp, precis. En visdomstand som en vacker dag bara bestämde sig för att bråka. Jag har ont i kinden och halsen, och kan inte gapa eller tugga ordentligt.

Och bråkar något med mig så finns det en konsekvens man skall räkna med: bråkobjektet skall förintas. Genast.

Nu funderar jag på att skita i att göra detta i väldigt dyra Sverige, utan bidra till Östeuropas välstånd genom att förena nytta med nöje. Det går nog på ett ut kostnadsmässigt. Funderar på Rumänien, det borde vara lågbudget där. Eller Budapest, för dit finns direktflyg. Och där finns en massa spa-anläggningar, och det skulle jag verkligen behöva i så fall.

Fast å andra sidan... Ska man dra ut en tand ur käften, och sys i tandköttet, och ha ont i flera dagar, så vill man kanske inte vara i en främmande stad och utforska den energiskt. Man kommer kanske inte ens njuta av spa-badet. Man kommer säkert vilja ligga hemma hopkrypen i en liten hög och knapra högeffektiva smärtstillande som förvandlar rummet till en trippig chokladfabrik med Oompa Loompas som har knivar i munnen. Då är det lite dumt att ha en massa främmande otäcka ungrare som kommer och vill att man ska checka ut.

Morning gory

2010-01-26T06:23:00.000-08:00

Mitt morgonhumör kommer att bli min död någon dag, den saken är klar.

Man kanske borde rikta det på ett bättre sätt. Ta telefonsamtal mot jobbiga affärspartners, bråka med bilverkstan, träna kampsport, göra vad som helst som kräver aggression. Men jag tror att det slutar med att jag mordhotar folk via telefon och hamnar i finkan, eller under sparringen gör pölsa av motståndarens överkropp och käkar den rå utan några stekta ägg eller rödbetor.

Finns det mediciner mot sånt?

Kanske mera sömn?

Hm.

Feelgood á la carte

2010-01-26T01:47:00.000-08:00

Silvergråa kossor går runt och betar fritt i Galicien, råmar och njuter av livet. Sedan hängmöras deras kött till perfektion.

Köttbiten på 1,2 kg tillagas på ett mästerligt sätt av noggranna kockar på en White Guide- och Guide Michelin-erkänd restaurang.

Rolfs Kök erbjöd alltså senaste sanslösa matupplevelsen. Gå in dit och beställ en Chuleton och en bra vinare till. Genast.

Must be funny, in a Richer's girl

2010-01-13T07:46:00.000-08:00

Varje gång jag försöker inleda omfattande besparingar så regnar det väldigt jobbiga utgifter över mig. Parkeringsböter, verkstadskostnader som överstiger halva bilpriset, borttappade saker, prylar som måste ersättas, gamla skulder, och allt, allt möjligt.

Det är nästan som att det är ett tecken på att jag ska låta bli att spara.

Förresten, hur kitchigt är det att ha ett blödande hjärta på ena överarmen och en ankare på den andra?

Minus celsius

2009-12-28T11:27:00.000-08:00

Igår morse var det varmt när man drog resväskorna förbi poolerna i stekande sol. Taxifärden till flygplatsen gick förbi stora sanddrivor; Röda Havet på vänster sida - öknen på höger sida.

Igår kväll gick taxifärden från flygplatsen förbi snödrivor, och man frös. Det är så kallt i det här landet.

Imorse vaknade jag till Coca Cola Cowboys, en låt omöjlig att snooza till, som Bandit serverade och följde upp med Metallica dito - och tur det - jag skulle hinna med en hel del, bl.a. hämta min stackars bil, rutspolarna har tinat nu så man ser vart man kör, men låset har inte kunnat tina så jag måste klättra in från passagerarsidan. Det är så kallt i det här landet.

Gmail tycker att ett passande sätt att placera reklam på inkommande julhälsningsmail är att upplysa mig om att snigelfällor är årets julklapp, köp 6 st betala för 5. Reagerar de på någon slags Svensson-tagg i mailet?

Nu skall jag hem från kontoret. Jag har min varmaste jacka, och en halsduk för ovanlighetens skull, kylchocken är enorm efter semestern. Och nu lovar de -16 på nyårsafton. Så var det när det skulle bli 2003, blixthalka i Göteborg, jag föll och slog ut halva framtanden, för jag kunde inte ta emot fallet med händerna, för de var instoppade i fickorna, eftersom det är så kallt i det här landet....

Egypten, sista delen

2009-12-28T09:32:00.000-08:00

Tyvärr blir reseblogginläggen kortare ju mer tid som har gått från resan. Får uttrycka mig koncist och beskriva resten av veckan i ett inlägg.

Kairo: dagen efter vintersolståndet spenderades på hotellet Husa Pyramids, där man kunde se pyramiderna från takrestaurangen, helt surrealistiskt vackert. Rekommenderas (maten äter man helst någon annanstans dock, bara ett tips). Blue Nile är en av stora partybåtarna som står på Nilen, och kvällen spenderades där, libanesiskt verkar vara poppis bland egyptier, extremt bra meze, uppskattad vattenpipa, levande musik hela kvällen, och Nilen precis nedanför. Blev helt lyrisk.

Bakom pyramiderna finns ett ökenområde som är helt öde förutom en och annan pittoresk kamelkaravan. Från den sidan red vi in på lekfulla arabhästar, som vi hyrde via taxichafförer på en bakgård. Där frossade de i att lura turister, men vi hade ett flyg att hinna med och prutade inte för mycket. En timmes tripp till pyramider, lite gravar, och Sfinxen fick kosta lite över 300 egyptiska pund var (450 svenska) men ärligt talat, även om det var ett fruktansvärt överpris och guiden tjatade om dricks sen så var det mer än värt det.

De vackra hästarna galloperade villigt och glatt i ökensanden, var lydiga och goa, man fick klättra på en av de mindre pyramiderna. Jag sprang iväg till en större (den tredje största) för jag ville röra vid den, då såg jag folkmassan på andra sidan... Turistbussar, försäljare, chartergrupper, det var hemskt. På vår sida var det vara böljande öken, och så vi två, vår guide, och våra hästar. En upplevelse att rekommendera. Så vackert. Helt enormt.

Flyg till Röda Havets västra kust. Hurghada ville jag inte till - hört för mycket dåligt om orten, så det blev Safaga, söderut. Femstjärnigt all-inclusive som heter Desert Rose var enormt mycket bättre än på bilderna, jag var lite imponerad. VIP rum med balkong och havsutsikt blev det, minibaren innehöll dock endast alkoholfritt, men det uppvägdes med att inte bara öl och mat utan även viner och drinkar ingick i a.i. priset. Dock gällde det att inte försova sig till frukost eller lunch (gjorde båda delar en dag, vilken bedrift!) för att det är lite knepigt att hitta något ätbart och tillfredsställande utanför tiderna. Hög service, mycket fjäsk. 99% ryssar, mycket par med vackra unga kvinnor och feta gamla affärsmän, en del barnfamiljer men inget som störde för mycket. Personalen pratar automatiskt ryska med en och blir glatt förvånade när de får höra att vi är från Sverige. Maten var knappt godkänd, varje dag fanns det dock någon höjdare om man gick igenom hela buffén. Sista dagen var det bara kasst och oätbart, men som tur var så fanns det en fiskrestaurang där man för extra betalning kunde njuta av nyfångad nygrillad fisk, precis vid strandkanten. Vi var ensamma där. Det var inte många turister på anläggningen, men det var väldigt lyxigt att vara helt själva på ett mycket bra och mysigt ställe.

Snorklingen var helt enorm, de enormt vackra korallerna började redan vid stranden, vattnet var varmt, och tusentals fiskar i alla möjliga färger och former simmade runt, helt tama, vackra, UV-färgade, det var ofattbart, oförglömligt.

Varma dagar, ljumna kvällar, mycket vin, nån fakirshow, en hel del vattenpipor, levande arabisk musik... Dit åker jag gärna igen. Egyptier var inte lika jobbiga som man föreställde sig, att säga ett bestämt "nej" på arabiska funkade varje gång, och så länge man har med sig en person av manligt kön så är det lugnt. Är man ensam så börjar de flockas med hungriga blickar, har man skinn på näsan så klarar man även det, men jag skulle inte åka dit själv.

Är man med manligt sällskap ("Is your husband?" får slutligen svaret "Yes" för att undvika jobbiga följdfrågor, så blir man gift också på köpet) så får sällskapet en massa kommentarer á la "du är en lycklig man du", vilket i lagom doser kan till och med vara trevligt. De tittar konstigt på kvinnor som försöker betala något, bära väskor, eller göra något annat som är ansvarsfullt. Det är dock inte något rent egyptiskt eller arabiskt drag; i Ryssland och i vissa andra länder är det precis likadant. Kvinnor köper det; de behandlas som princessor, och det är upp till var och en att bestämma vad som är rätt och fel, antar jag.

Kvinnornas accepterande av en sådan ordning gör att de tyvärr aldrig uppnår ens en uns av jämställdhet. Dock lever man inte som man lär ibland och ja, det var skönt att vara en arabisk princessa i en vecka. Definitivt.

Egypten, del 2

2009-12-28T09:31:00.000-08:00

Retroaktivt inlägg, 23/12

Den övre, nordligare vägen till Luxor var ju stängd, så vi fick köra södederut via Marsa Alam, där vi fixade papper, och efter en 5,5 times lång biltur (med stopp endast vid checkpoints, på ett litet ställe i öknen samt i en stad vid Nilen för att dricka kaffe vid solnedgången), så var vi äntligen i Luxor. Femstjärniga Steigenberger Nile Palace mötte oss med en imponerande fasad och ett överflöd av service. Rummet var mycket trevligt, och trots att poolen hade stängt (det var redan mörkt vid ankomsten) så fick vi en helt oförglömlig kväll.

Hotellet har en stor innergård där det finns några restauranger, en bar, några butiker etc. Det ligger i min natur att vilja söka mig ut till "riktiga" ställen utnför hotellet, men bristen på identifierbra sådana, samt rädslan för att bli toklurad eller matförgiftad höll mig till hotellets innergård. Det var väl värt det. Vi tog en mycket uppskattad drink på den thailändksa restaurangens balkong, med fri sikt över Nilen, kvällen var vacker, månhalvan smal, och luften varm. Den libanesiska restaurangen var mycket bra, dessutom så var det egyptisk dansshow på scenen - också något som jag i vanliga fall brukar vifta bort som en fälla för dumma turister som nöjer sig med vilket skräp som helst, då hotellet försöker hålla dem inom sina väggar med enkla medel för at kunna fortsätta mjölka dem på pengarna. Men showen var bra, de var professionella. En utsökt vattenpipa gjorde inte saken sämre, efter ett tag så var man helt euforisk - och vem kunde tro att en drink på brandy, blå curacao och ananasjuice skulle kunna smaka så gott till det?

Vi tog en promenad i hopp att hitta något coolt genuint ställe, men gatorna var otäcka och tomma, och inga pubar fanns inom sikte. En taxichafför körde oss till "The Irish Pub", som var tom på folk förutom ett finskt 35+ par som vi gärna småpratade med, men jag önskade att vi hade stannat på hotellet. Där fanns ju allt och lite till, rekommenderas högt som sagt.

Servicen på hotellet är mycket hög, 5 stjärnor talar sitt klara språk. Servicefolk vill dock genast snacka privat med en, presenterar sig, och erbjuder allt från belly dancing safaris och billiga taxibilar till healing. Annars är egyptier enormt mycket trevligare än jag någonsin kunde föreställa mig, inga jobbiga försäljare, inget tjafs, ingenting. En man sprang ifatt mig och gav mig min borttappade filofax till och med. Mycket trevligt.

Upp mycket tidigt på morgonen och taxi till Konungarnas Dal. Där kan man köpa en biljett till att besöka tre faraongravar, vilket är ungefär det man orkar med, för trots att det finns hur många som helst så är det fruktansvärt varmt, kaotiskt, och jobbigt. Här ser vi de första jobbiga försäljarna, men har man rutin från t.ex. Indien, Ryssland eller Marocko så klarar man dom galant. Chaffören passade på att på eget initiativ, utan extra kostnad, köra oss förbi andra monument, bl.a. Memnons stoder, så att vi kunde plåta lite snabbt och förundras över Egyptens gångna storhetstid. Vem är det som bygger gigantiska kolosser nuförtiden? Ingen. Man har inga slavar att tvinga bära stenblock, istället är det jämställdhet i samhället, arbetslöshetsbidrag och what not. Vad är det mest storslagna man har åstadkommit i nutiden? Turning Torso? Det är nästan sorgligt, bygg något ordentligt och storslaget istället! Det skulle ju ge en massa arbetstillfällen, vända konjukturen till och med, och lämna de kommande generationerna enhärlig påminnelse om att Svea Rikes storhetstopp var inte nödvändigtvis bara under vikingatiden.

Egypten, del 1

2009-12-28T09:16:00.000-08:00

Retroaktivt inlägg. 21/12 14:08 lokal tid

Befinner mig i öknen mellan Marsa Alam och Luxor. Poliskontrolen på vägen, med en checkpoint mellan randigmålande oljetunnor och nyfikna lökande poliser gick bra, så nu flyger vi fram i en Mitsubishi bland vackra ökenberg. Landskapet liknar ingenting som jag har sett förut, bästa jämförelsen jag kan komma på är planeten Mars. De skumma arabiska byggnaderna med sin total ojämförbara akitektur bidrar till Mars-illusionen, vem annan än marsianer skulle kunna bo i en koja som sitter på en pinne några meter ovanför marken? eller en betongkupa med fönstrar stora som dörrar, som dessutom är målad i en spejsad färg? Kulturen är också som på en annan planet, så det känns smått surrealistiskt, på ett positivt sätt. Jag gillar surrealism.

Marsa Alam flygplats mötte oss med 26-gradigt sommarvärme och strålande sol. Vädret här är precis som en fantastisk sommardag på västkusten - varmt och soligt, med en ljummen bris från havet som gör att det är inte för varmt, men aldrig i närheten av kallt. Nätterna är svala som svenska sommarnätterna så man gärna vill ha en collegetröja på sig men struntar i det och går runt i sin armnösa sommarklänning ändå, och stryker bort kylan från axlarna lite hastigt med händerna då och då.

Har blivit varnad om att man ofta kan bli lurad i Egypten, och så har det blivit direkt också. Vår taxi från Marsa Alam till Luxor krånglade. Efter några kilometer gav taxiföraren oss mobilen, killen i telefonen sa att priset inte gällde längre, och att vi skulle få betala 1600 egyptiska pund istället för 600 som vi kom överens om, vilket är 1500 kr mer och var därmed inte särsklilt lockande. Chaffören vände och vi skulle tillbaka till flygplatsen. Tricket kanske funkar på svenska charterturister, men inte på den här bruden. Jag såg att vi närmade oss något hotell, så jag bad chaffören att stanna och släppa ut oss genast, vilket han gjorde, vi klev ut utan att betala, och bad hotellet att fixa bil istället.

Det tog lite tid, och det visade sig att vägarna genom öknen stänger på kvällen. Jag ringde upp hotellet i Luxor, de bad mig att vänta, jag visste ju att de hade hämta-på-flygplatsen-service. De återkom till oss någon timme senare och sa att det inte gick. Då vad det bara att ta ett rum på hotellet där vi var, Holiday Beach, som var rätt trevligt trots allt, och blev ännu trevligare när man såg närheten till havet och upptäckte den varma poolen, halvpension för en femhundring svenska för ett dubbelrum. Problemet var att hotellet i Luxor (Steigenberger Nile Palace) vägrade att avboka rummet, eftersom det var för sent på kvällen (kl 17 lokal tid). Så där sök mina 800 spänn, tänker åka dit och bråka.

Hur som, vi checkade in, rummet var stort, helväggsfönstret gick att öppna så man hamnade direkt på terassen. Vi tog in en flaska egyptiskt rött vin, som var hyfsat och lättdrucket, inmyndigade en buffémiddag (jag gick loss på deras fårost, i pitabröd tillsammans med någon tomatskiva är det det godaste som finns just nu), och njöt av livet trots att vi inte var vid Nilen. Saker och ting går inte som man planerar, men det behöver inte betyda att det blir sämre av det :)

Nu har vi faktiskt ordnat en bil, kostade 1000 egyptiska pund men man blev åtsminstone inte lurad halvvägs och det är en principsak för mig. Chaffören är trevlig, fixade vatten till oss, och spelar arabisk musik medans vi kör åt helvete för fort... Nu har de klippiga ökenbergen flyttat sig till horisonten runt omkring oss, fortfarande en magestätisk syn. Runt själva vägen är det sand, luften är torr och läpparna blir nästan fnasiga. En härlig vällustkänsa lämnar dock inte solar plexus; det är härligt varmt här - som man har saknat det i kalla Sverige där det toksnöade och kröp ner till minus femton precis innan vi stack. Nu ska jag försöka låta bli truismerna á la "det är så härligt när det är varmt, man blir så lycklig" men det är faktiskt något man glömmer bort, och sedan nästan chockeras av när man får plötsligt uppleva det igen. Man bor i helt fel världsdel helt enkelt.

Söka boende i Stockholm, 2.0

2009-12-28T07:44:00.000-08:00

Då var det dags att leta boende på nätet igen, och man är tillbaka i fantastiska annonsvärlden som får en att samtidigt gråta och skratta (och banka huvudet i väggen, hårt).

Sådana här annonser ligger på Blocket, någon har betalat 110 kronor för att få in det (oklart hur de klarade av att läsa instruktionerna), och någon annan har tydligen godkänt det. OK att det finns folk med dyslexi. Men det finns även spellcheck i de flesta ordbehandlare nuförtiden. Citerar hela annonsen:

"hej.varm vellkamna till ett tre rums läg .jettä fint fräsch och fantastisk outseeing.jag vill hyra ut. min ett max 2 rum det är 3rums läg o.om du är student det funkar bra elle har ett jobb .rökfri. jag har glömt. det liger i sollentuna .ex. adrs. rottebro .från Tcentralan 33minutr och altid fans buss och tåg .buss tar 20minutr till kista 10mntr till sollentuna centrum -ring elle maila tack .gu julllll ."

Gu jull ni med, önska en lobotomi av tomten? Nästa annons, ett rum hyrs ut. Så här börjar det:

"vi är: L... 29 år och L...s dotter som är 11 år. Vi har en fin lägenhet som vi vill dela med rätt person. Vi bor utanför skarpnäck i ett eko kollektiv, men för tillfället är det inte mycket kolektiv här, men grundtanken finns."

Fan vad häftigt! Vi är mamma och dotter som bor i en lya, och ptja, det får väl kallas för kollektiv. Välkommen till 2010-talet! Märkliga familjedefinitioner är en trend. Fick ett svar av en man som hyr ut och skulle berätta lite om sig själv, citerar:

"Hela min fritids går åt att vara mentor och coach åt mina 3 barn (H...., E..., E.....)".

Alltså konceptet att vara farsa är så sjukt passé, nu är man istället en coach och mentor åt sina barn. Vad är han för sin partner då? Långsiktig kärleksleverantör med ramavtal, key account känslokonsult med handpåläggningsplikt? Man blir lite illamående.

Favvoannonsen för i veckan handlar om en person som vill hyra ut ett rum i sin bostad, och har satt en kort och koncis rubrik:

"Uthyres: inneboende".

Varför beskrivs rummet? Och inte hans stackars inneboende? Och jag trodde att det var förbjudet med prostitution i Svea Rike?

Ingen vit jul, tack

2009-12-15T22:07:00.000-08:00

Blixthalka imorse. Tog mig till jobbet 2,5 timmar tidigare än vanligt för att undvika bli mos. Hade svårt att ta upp bilen i backen där jag hade parkerat. Någon snäll person har grusat manuellt, men bara i mitten av vägen. Varken Sveavägen, Malmskillnadsgatan eller någon annan gata i Vasastan var grusad. Jag vill knappt tänka på vad som kommer hända på vägarna nu på morgonen, med trötta pendlare bakom ratten.

"Det har inte varit så katastrofalt som det brukar vara". 50 olyckor! Och man räknar inte dom som har bara sladdat av vägen och klarat sig själva. 111 personer som sökt vård efter att ha trillat i halkan. 2 dödsoffer i trafiken. Det är ganska katastrofalt för deras familjer och närstående. Är det snön som har dödat dom? Nej, det är värre än så.

Varför klarar sig Norrland under kraftiga snöfall? Jo, de plogar, grusar, sandar och saltar. En liten och relativt billig insats som räddar hälsa, bilar, och liv. Snön kommer aldrig utan förvarning, så att mobilisera personal med någon dags varsel (eller åtminstone några timmars, jag trodde att arbetslösheten var hög i Svea Rike!) ser jag inte som ett problem. Det är trots allt ingen hemlighet att det kommer snö under vintern, november-mars brukar vara heta tips. I Sverige brukar man dock glömma bort det faktumet under sommaren, och sedan bli chockerad över att man finner sig i en "snökaos" där 2 cm snö slår ut alla kommunikationer i hela länet.

Det är förresten ungefär samma mekanism som får folk att glömma bort att globala och nationella ekonomiläget fluktuerar, så att man måste tänka i konjuktursfaser. Finanskrisen är ungefär som den där snöstormen, och man glömmer bort att trots att det tar tid så kommer det börja töa. Men då blir väl folk chockade igen, varför tänker de inte till istället?

Så framförhållning och arbetsplanering hade kunnat rädda de liven. Och kom inte dragandes med ursäkter om att Stockholm är för stort för att vinterväghållas effektivt. Moskva är en stad som är dubbelt så stor som hela Sverige vad gäller befolkning, och där funkar trafiken på vintern trots att det brukar snöa mycket mer än i Sverige. Till och med spårvagnarna går problemfritt.

Att inte sanda gatorna och vägarna i och utanför Stockholm är alltså smygmassmord. Och idag kommer fler offer skördas.

Verkligheten tar ett dopp i Röda Havet

2009-12-15T01:28:00.000-08:00

Tisdag morgon, försov mig som vanligt, bilen täckt av en massa snö, köer på E4an... småsladd, mailbox proppfull med brådskande ärenden, för lite tid... kaffe, måsten, gråmulet, kaffe, tisdag morgon med andra ord.

Ett sms utan förvarning.

"Lilla fröken lammkött får vara så snäll att inställa sig på ARN xx/12 tidigt för att åka till Marsa Alam med stora stygga vargen."

Fuckin what?!

Vem behöver filmer... verkligheten är en rollercoaster som heter duga. Folk som kan köra såna överraskningar är guld värda och skall dyrkas. Jag går och dör av lycka lite grann nu, ses sen.

Verklighetskrock pga vinterväglag

2009-12-14T07:48:00.000-08:00

Jag drömmer ofta om att jag kör bil och försöker bromsa, men bilen stannar inte, och kör långsamt framåt trots att jag trampar på bromsen allt jag kan och t.o.m. tar i handbromsen. Mycket frustrerande och otäckt.

Idag hände det på riktigt. Vägarna vid Ulriksdals slott, där vi skulle äta jullunch, var inte grusade, och dagens nysnö hade packats ner till blank is. Jag hade några kollegor med mig i bilen, och trots att det gick väldigt långsamt så gled vi av vägen, jag blev skiträdd. Vi kunde inte heller komma uppför backen, trots att många hjälpteds åt och grusade vägen och knuffade bilen. Det var fruktansvärt halt. Och jo, jag har feta dyra Mud&Snow däck.

Eller så är detta också en dröm, igen. Jag drömmer också ofta om att något hemskt händer, och jag ringer 112 men telefonen krånglar, eller så råkar jag trycka fel knappar. Också mycket frustrerande och otäckt. Jag brukar (i drömmen) förstå att det är något jag har drömt mardrömmar om tidigare, så det borde vara en mardröm nu också, så jag försöker vakna. Men det funkar inte - jag lyckas inte vakna och blir tvungen att förlika mig med att den totalt otippade och surrealistiska situationen är verklighet.

Jag försöker vakna nu också. Jag håller på att bli blåst på 50,000 kronor, det känns ganska surrealistiskt. Men jag lyckas inte vakna. Får kolla om jag lyckas ringa 112 - om det inte går så måste detta vara en dröm. Fast vad ska jag säga till dom om jag nu kommer fram? Kanske att koppla mig till psykakuten, för jag tror inte att det här är friskt.

God luchbuffé dock, trots avsaknaden av kött. Aubergineplättar med saffran och bruschetta med kronärtskockspuré var mycket goda, allt annat inklusive salladsbordet var tillagat med tanke och känsla. Téurvalet var stort, vilket uppskattades. Dock anser jag inte det hela vara riktigt värt 125 kronor.

Manligt, djuriskt, glammigt eller skabbigt?

2009-12-07T01:27:00.000-08:00

Jag har på mig ett par tajta zebrafärgade kalsonger.

Det är ett tydligt tecken på att det är hög tid att tvätta. Men jag kan inte - har gig ikväll.

Death Magnetic

2009-11-26T00:57:00.000-08:00

Smärta, påträngande smärta. Bita ihop, eller ta en Ipren. Men - What don't kill you makes you more strong.

Jag är åter igen en cyborg! Låt inget gå sönder den här gången bara...

Stay calm and shut up

2009-11-24T01:21:00.000-08:00

Hyfsat mycket folk på spelningen igår, trots att det är månadens pank-måndag. Fick sångrequests efter att vi gick av scenen, vi körde en låt unplugged, och Djingis Khans ättlingar jublade. Fint! Fick även en förfrågning om bandpåfyllning, en musiker som gärna ville repa med oss och se vart det skulle leda. Jag är skeptisk men ska höra med pojkarna.

Ikväll: ska träffa Cajsing, en underbar tös som globetrottar som ingen annan, och imorgon har jag dejt med Stay Calm, sedan fylls veckan med smärta. Trippelbokad till helgen, ska förmodligen bara stanna hemma och lida.

Låtlista Mellow

2009-11-18T00:26:00.000-08:00

Jag har ett märkligt förhållande till vissa artister. Thåström, Demian, Winnerbäck, Sundström - känns konstigt att sätta dom i samma sammanhang, för att det känns otroligt fel att dra ett likhetstecken mellan dom. Men de kan få mig att känna på samma sätt. De slår an strängar långt inne i mitt själ, det gör ont när de berörs, men samtidigt blir jag mer och mer frisk, klarsynt och cynisk, ungefär som när österländska kamposportsutövare som står och slår på en mur i flera timmar för att härda sig, och trots att det smärtar varje gång så blir man extremt tålig på sikt. Vilket är positivt.

Sedan är det så att jag associerar mycket musik till specifika händelser, och ju mer intensiva upplevelser det handlar om desto mer färgade blir låtarna. Med anledning till det så bjuder jag på min mellow-lista på Spotify, allt från Cornelis och Nick Cave till Cruxshadows och The 69 Eyes, och framför allt de ovannämnda herrarna. Tids nog så adderar jag även The Poets of the Fall.

spotify:user:eviltank:playlist:5M3RZijma1tIMrcMzCvSmL

Utanför lyser solen upp dimmiga Bromma med ett mjukt varmt sken. Njut av det innan himlen faller ner...

Dagens minus: börjar redan irritera mig på denna förbannade Christmas Spirit som alla så plikttroget och envist sprider så att det penetrerar varenda lilla livsaspekt oavsett vart man vänder sig. Funderar alltså på att rymma på roadtrip tillsammans med några bra människor för att slippa julen, jag är som bekant inte så förtjust i denna högtid. Våga säga nej till materialismen och konservativismen!

Vodkaprovningar kept her motor running

2009-11-17T08:36:00.000-08:00

En massa folk igår, trots att ingen stammis dök upp, skoj! Sedan en spontan vodkaprovning i baren, man måste ju hålla koll på sortimentet. Dumt bara att börja på den dyraste, där en liten shot kostar över en hundring, men kan man betala överpris på Single Malt så är det värt med ett glas sprakande Ivan The Terrible.

Imorse hälsade mig Bandit i bilen genom att servera One av Metallica. De har börjat fatta.

Mycket lovande vecka i övrigt, med planer som middagsbjudning, armageddonfilm på bio, roadtrip till Bästkusten och röjkalas på Slussen. Har även fått min Google Wave invite, men än så länge är det antingen information overload eller för tråkigt för att inget händer.

EDIT: nu skall jag även till Gripenholm, på smakprovning av deras produktion, kvällen avslutas på Café Opera. Tjusigt!

Kan en måndagmorgon i november vara lyckad?

2009-11-16T01:50:00.000-08:00

Vaknade till Metallica på Bandit, Sad but True. Sedan snoozade jag till Slipknot och en massa annat... och en timme senare rycktes jag in i det vakna med Fuel, omöjlig att sova till. Stekta äggulor till frukost, kylen fortfarande välsorterad så det fick bli svampravioli med getost och ädelblå i lunchlådan, ingen p-lapp för praktiska Anchor-proxima parkeringen på Luntmakaregatan, och en tredje Metallicalåt spelades när jag körde till jobbet - Seek and Destroy. Då kan man anse morgonen som mycket lyckad; kan man glädjas åt lite har man mycket att glädjas åt.

Gårdagen spenderades vid runda bordet med svarta drycker - allt från kaffe och cola till Guinness. Skönt att vara på fötterna efter att ha varit sjuk. Nej, ingen svinis, men man var nojig ett tag, då jag fick feber, fruktansvärd hosta och ont i lungorna - "ECMO nästa" tänkte man, men icke den här gången! Efter två dygns nästan non-stop sömn var man piggare och kryare än på länge.

Mycket fin konferens på Häringe Slott, bl.a. positivt överraskad av matkvalitén. Laxtartar som aptitretare, paté till förrätt, fantastiskt bra fisk, även delikat efterrätt med rosmaringlass, allt med en röd tråd av egna äpplen. Härliga smakkombinationer och enastående kvalité, mera sånt! Inredningen på slottet är mycket fin, och omgivningarna är vackra även nu i november. Rekommenderas!

Till och med en kulturkrock med några grävmaskinister lyckades inte förstöra kvällen. Åh simpla män som blott lever för fyllan och ragget, som lackar ur när ni blir nobbade och ej har någon vidare stil, espri eller ordförråd; vad i hela friden gör ni på ett slott?

Satan's People, eller Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken, del 2.

2009-11-06T07:17:00.000-08:00

Fick en hint om att jag skulle vara med på något hemligt. Det är sanslöst egentligen hur mycket jag påverkas av sånt. Jag älskar överraskningar och är svältfödd på att folk gör någonting för mig, för en gångs skull, istället för tvärtom. Några gånger har jag ju råkat ut för sånt, det var mest Marie som ordnade - både hela terroristbrevshistorien som födde den här bloggen, och lite annat. Jag blir helt lyrisk när jag råkar ut för plötsliga setups. Vem blir inte det iofs? Men jag är nog lite extra känslig för det.

Hur som, nu var det något jävligt fett och jävligt hemligt på gång, och för att vara ärlig så hade inte jag några höga förhoppningar. Jag är van vid karlar som pratar jävligt mycket, men aldrig får tummen ur baken och baken ur vagnen. Det mest överraskande kan vara att han har klarat av att handla mat alldeles själv, halleluja. Presenter och upplevelser kan man antingen glömma eller ordna själv. Ja, jag är bitter - men vad skulle man annars bli?

Med den inställningen åkte jag från jobbet igår. "Jag har köpt öl, så vi kan sitta i min säng och spela kort!!", "Suprise!! Pizza-buffé i Solna!" eller något i den stilen. Nej, nu skulle jag inte trissa upp förhoppningarna. Fast de där timmarna innan jag stack hem var väldigt, väldigt långa.

Överraskningen visade sig vara två vikta A4or.

De visade sig vara Två Biljetter Till W.A.S.P.

Ja, samma kväll, i Stockholm, med nån halvtimme till förfest. Shit.

Det var helt jävla kickass. Jag tror inte att jag behöver beskriva min reaktion. Biljetterna var dessutom utsålda egentligen. Shit.

Väldigt bra konsert, sedan väldigt bra efterfest i en skum bunkerlokal med blod och döda djur på väggarna, massa öl, jävligt bra människor, och en sen resa hem där jag konstaterade att Ja, än en gång så har jag tappat bort mina nycklar. Ringde stackars Lillebror halv två på natten, fick ta taxi till Solna och tillbaka, åter igen en minimilön i taxiresor. Men fan vad det var värt det.

Har en sån warm en fuzzy feeling. Överraskningar är bra, likaså folk som har driv. Och som lyssnar på en och hör något. Hade ju slutat tro att såna typer fanns, och nu är det lite smått overkligt. Vem fan behöver filmer...?

Lyckoplåster

2009-11-05T08:32:00.000-08:00

Jag hade inte kunnat skriva det bättre själv. Jag vill ha recept på fenyletylamin, helst i plåsterform, för att slippa göra korkade och självdestruktiva grejer i min jakt på signalsubstanser som ger mig lycka.

Undrar om jag inte ska köpa på mig en massa andrenalinsprutor och bara ta och sticka mig själv i låret varje gång jag börjar planera ett nytt vansinnesprojekt... Det blir för dyrt och farligt annars.

Om jag kombinerar båda de här substanserna och manuellt kontrollera deras nivå, så kommer jag kunna klara mig och vara så lycklig så utan allt dumt jag hittar på. Men ack! Än så länge så kan jag endast bli hög på livet. Oavsett vad för konsekvenser det innebär.

Live your life and live it well

2009-11-04T00:10:00.000-08:00

En låt som förföljt mig lite grann. Nu har ju varningsklockan ringts allt enligt texten, och inte dåligt mycket dessutom. Nej, nu lyssnar man på Aeon, samt bokar deathmetal och thrashmetal band till stammispuben. Hur fan ska det gå härnäst? Har även varit på coverbilden för två Rockspot-albums på kort tid, vet inte om det är bra eller dåligt eller bara slump. Så kontrar med att lägga ut en IM-låt som är bäst för tillfället, då kanske man inte är lika rock'n'roll längre.

Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken.

2009-10-27T03:22:00.000-07:00

Bra spelning igår, KGB fylldes igen. Alltid skoj! Och full rulle fram tills att de stängde.

Vill tacka våra underbara stammisar, ni vet vem ni är, framför allt Sargot! Kärlek.

Har blivit av med min väska i helgen, den hittades men då var det för sent - jag är i Stockholm, den är i Lund. Livet kan vara en hynda ibland. Iom att jag nyligen bytte nycklar så fanns alla i väskan... Vilket betyder att jag inte har kunnat komma hem. Väskan är för tung att skickas med express, så jag bad om att få min almanacka och nycklarna via expressbrev och väskan med vanlig post. Allt annat får jag panikköpa för att klara mig.

Fick brevet idag. Tror ni att det låg rätt nycklar däri? :)

Blir Solna ikväll igen. Kul när man sticker för två dagar och helt plötsligt är borta i en vecka... Men där finns åtminstone mat i kylen.

Björnskij stekskij

2009-10-27T01:32:00.000-07:00

Har blivit tillfrågad att berätta hur man tillagar björn i Ryssland.

Vad gäller ungbjörn så är det ungefär som vilket annat vilt som helst. Men gäller det äldre djur så är det betydligt mer komplicerat. Dels så brukar man uppskatta björnister, som ska vara någon slags panacé, och används både i matlagning men framför allt som utvärtes medicin (enligt svenska källor bl.a. mot ledvärk och håravfall). Så ister skall då skäras bort och tas tillvara. Sedan är köttet ganska segt och torrt, vilket gör att man gärna marinerar det i flera dagar. Vissa marinerar det enligt traditionella ryska recept (med kryddor, lök, vinäger etc), andra lägger köttet i öl. Att lägga köttet i mjölk verkar vara populärast, eftersom det blir mörast så. Bra idé att ha det hela i kylen under tiden...

Att laga stek på gammelbjörn är alltså inte särskilt enkelt eller gott. Äkta sibiriska pelmeni skall enligt vissa göras på björnkött, men det blir överkurs de grande att försöka laga dom själv, om man inte redan är en pelmeni-fantast. En björngryta är dock inte fel.

En rätt som jag har provat (som ju inte är någon traditionell rysk rätt men är för smarrig för att utelämnas) är björnburgare, väldigt gott om man blandar björnfärs och fläskfärs 1:1 (blir ju som du förstår rätt torrt om man bara tar björnfärs). Grilla helst över öppen eld, och servera på lite grövre hamburgarebröd, med saltgurka, inlagda rödbetor, grillad tomat, och sås på gräddfil med pepparrot. Och varför inte lite stekt skogssvamp och en krämig potatis- och rödbetsgratäng till?

Semestersado

2009-10-20T08:08:00.000-07:00

Så går det när en chef missar en bokstav i mailrubriken. Man får ju dubbla anledningar att tro att man inte får någon vidare semester i år...

2009-10-18T23:26:00.000-07:00

Hade gig i lördags, ett par som har bokat oss för en fest inne på KGB, med ca 50 personer inknödda på nedervåningen, dvs trångt men mycket bra akustik, Damon ljudade. Ändrade upplägget med mer instrumentalt i början. Fy fan vad det blev bra! Det var proffsigt och vackert, hade ingen aning att Lillebror kunde åstadkomma sådana briljanta, högtekniska improvisationssolon. Fick mycket bra kritik av publiken och beställare, och det var till och med en låt där alla sjöng med - det var mycket otippat och väldigt vackert. Jag tror vi kommer få spela på deras bröllop ;)

En man passerade förbi när vi satt och småjammade innan spelningen, han skulle till herrarnas. Han stannade och lyssnade på vägen dit, och även på vägen tillbaka, applåderade och pratade med mig sedan, han var en musiker. Han tyckte att jag lät som Tracy Chapman, och att jag skulle köpa "Revolution" någon gång. Det var inte illa, oavsett om det var sant eller inte så känns det som att jag har kommit rätt långt i utvecklingen.

Arrade som sagt Uniformsfesten på KGB, det blev mycket bra förutom köerna som var för långa - stället fylldes direkt. Gasmasks-catwalken var mycket uppskattad med Rödastjärnan-Johan och hans episka sexpack, Rödastjärnan-Henrik, hans söta flickvän, Gustaf (var ju tvungen att tvinga honom att återgälda tjänsten för när jag modellade för dom!) och en inryckt skönhet med skönt kroppsspråk som fick låna mitt urringade gig-skjorta och var en uppskattad avslutning på showen.

Säsongsavslut

2009-10-16T01:13:00.000-07:00

Hade väldigt mycket att göra på jobbet igår, och även några uppdrag som jag har åtagit mig vad gäller hjälpa Mark att köpa motorer, och fixa med menyn på KGB. Skulle även hinna med en HLD och en massa tjafs. Kvällen lovade bli sen och tråkig.

Sedan tittade jag ut från fönstret. Klar, blå himmel. Oktobersol. Förmodligen sista dagen det är så här fint, man vet ju hur hösten ser ut i Sverige. Jag SMSade därmed Fredde. Och fick ett positivt svar. Det slog lock i öronen av lycka.

En kort stund senare stod jag utanför KGB, framför en motivlackad, kittad V-Rod, lyfte vänstra benet över hans vackra kropp, Newrocken glänsandes i kontrast mot svart läder. Högerhanden smekte gasen, jag släppte kopplingen, tog en u-sväng på gatan och drog iväg. Bort, bort från stan. Bara jag, solnedgången och motorljudet av en Harley Davidson.

Insåg under färden att jag var mycket bortskämd. Min VTX1300 var mycket skönare, stabilare, hade fetare ljud och bättre bottenvrid än denna (jag lär bli mördad nu...) Den här bågen var mindre och mer lättmanövrerad än jag någonsin trott, väldigt lätt, till och med med en wobbelvarning i styrningen. Men det är detaljer. Mellan mina ben pulserade ett vilddjur, en dröm, en frihet.

Jag kommer aldrig kunna tacka Fredde nog för att han lånade ut sin HD till en halvbekant brud, jag hade själv aldrig gjort det. kanske bör ändra på det. För den här möjligheten att stänga säsongen, att ta sista glidet innan det blir vinter (iskallt och halt var det redan, don't worry, men idag är det regn och 3 plusgrader och det lär förbli så fram till juni nästa år), det var rena endorfiner att kunna göra det, framför allt nu när min egen båge har blivit stulen.

Lycka hette det igår. Total lycka. Det fick bli åka tillbaka till jobbet sen och vara där till 21, men det var så värt det.

(.....Och jag höll på att stifta närmare bekantskap med farbror Blå genom att köra alldeles alldeles för fort på en 70-väg, och inte hinna se Stora Snutfällan med 4 bilar... Dock var det inte med bågen utan med bilen på vägen till bågen, jag hade ju förståss ganska bråttom till att köra innan det blev mörkt... Som tur var så pratade snälla farbror Polis i telefon och jag gled förbi med skrikande däck. Som man säger i Ryssland: "Ej fångad - ej tjuv").

LIBF, SZW och Groupiefesten

2009-10-12T01:23:00.000-07:00

Dags för några rapporter och recensioner!

Stockholm Zombie Walk var lysande, nära tusen zombies tippade någon på. Barnzombies, hundzombies, nazizombies, cheerleader-zombies, sjuksköterskezombies och whitetrashzombies, mumsigt utan dess like. Drottninggatan ner från Observatorielunden, sedan plattan och vidare via Gamla Stan till Tanto. Här kan man se lite av det hela - men det är bara en liten bråkdel, det hela var obeskrivligt... Vilka kreationer, och vilket fantastiskt rollspel! Kommer aldrig glömma den bilden - en fotograf har klättrat en reklamskylt för att fota, och zombiesarna börjar hopas runt den och sträcker sig efter honom, sex stycken, tio, tjugofem... Alla väser "Braaaaains!" och drar honom i byxbenen. Och på affischpelaren står det "Var kan jag vaccinera mig? Samhällsinfomation från Vårdguiden". Briljant.

Groupiefesten gick också fantaktiskt bra. Vi bestämde oss för att vara innovativa - och istället lagade en gitarr inne på rummet, och slängde in en TV. Dock så trashade vi gitarren ändå sen, och slängde ut TVn igen, men det är en annan sak... Enorma mängder Jack Daniels gick åt, en massa skumpaflaskor tömdes, folk höll full groupie-dresscode, halvnakna hängde de utanför fönstret och rökte, Jack-i-champ (eller hur man nu stavar det) blandades friskt, inredningen förstörde, vi i bandet dyrkades stort... och hotellet ringde dagen efter och undrade vad i helvete hände med sviten under natten. Alla rock'n'roll poäng uppfyllda alltså.

Och till sist - Lajvet Lost In Bequerel Forest gick mycket bra, mest av allt tack vare Anna Sortti och Onni Qvickström som var verkliga hjältar vad gäller att styra upp och hjälpa till med det praktiska innan och under eventet. Mycket action, till och med jag som var arr blev överraskad över B-styrkans bravader. Mycket bra utrustning på de flesta, fantastiskt område och fina plottar och intriger. Ett och annat påskägg har man också lyckats fixa in, det blev tydligen uppskattat!

Nästa event: Uniformsfest på KGB nu på lördag! Missa inte, jag arrar :)

Negativt

2009-10-08T03:51:00.000-07:00

Varför kan folk inte ta hand om sig själva??

Jag må göra galna saker ibland, men jag vet iaf hur man tar hand om sig själv. Jag kan första och andra hjälpen, jag kan konfliktavvärjning, jag kan festa utan att spy eller däcka, jag kan sy, städa, slåss, och överleva i vildmark. Jag kan trösta en vän, jag kan få igång en motor, jag kan driva och slutföra ett projekt, jag kan få ordning på teknikprylar så att de funkar. Jag är en normal människa, och jag har kunnat göra de där sakerna hela mitt vuxna liv.

Varför är folk så aningslösa? Varför kan ingen ta hand om sig själv? Varför ser de inte direkta konsekvenser av sitt agerande? Vad är det för fel på alla??

Jag är så trött på att ta konsekvenserna för andras idiotiska agerande. Vuxna människor står mitt i en självförvållad disaster och påstår att "jag hade ju ingen aaaaaning". Saknar man kunskap om hur saker och ting funkar så får man kolla wikipedia eller något.

Wet Dreams

2009-09-25T03:53:00.000-07:00

Jag är väldigt förtjust i när nya neurala kopplingar bildas i min hjärna.

Det sker enklast då jag får se något nytt, spännande, surrealistiskt, när konventionerna raseras.

Igår var jag på en utställning i Centralbadet, "Wet Dreams". Det var en blandning av interaktiv konst, performance och röjig fest. Det var precis underbart. Hoppas festkonceptet fastnar och blir återkommande!

Ska själv arra en fest som är extraordinär. Ska bli uniformsfest på KGB den 17/10, kom ihåg var ni hörde det först! :)

Lady Justice has been raped

2009-09-17T04:21:00.000-07:00

Folk stör sig på mig.

Jag är en person som syns, och har en orädd attityd. Det är skandalöst för en tjej, till att börja med. Det är dessutom socialt olagligt i Jantelandet.

Det finns många som vill sätta mig på plats, ofta killar. De vinner aldrig på att käfta med mig iom att jag står på mig, jag vägrar ignorera (vilket är likvärdigt med att acceptera) deras handlingar både för min egen och andras skull, dessutom är jag ganska smart så jag kan vända varje deras utfall mot dom själv så att de förlorar oavsett vad de säger. Då tar de till våld.

Jag var på fest på Chalmers Kårhus i vintras. Min dåvarande kille stod i närheten av mig och såg händelseloppet. En annan kille pratade med mig, minns ej vad han hade för sig, och helt plötsligt så slog han till mig i ansiktet. Ja, bara sådär. För mig var det en komplett chock, jag försökte fatta vad anledningen var. Då fick jag en till, fast starkare örfil. Ungefär då såg jag rött, hur fan kan man bete sig sådär, mot mig eller annan, jag vet inte vad han störde sig på, men att slå någon i ansiktet oprovocerat? Men min kille kom precis då och frågade mig vad som hände, då smet kräket.

Jag tillkallade vakter, letade fram honom för att jag ville ställa honom inför rätta. Han förhördes, och även jag och min kille. Ett klart fall, med vittne och allt. Polisanmälan gjordes. Sedan hände inget.

Nu, mer än ett halvår senare, får jag ett samtal från polisen med kompletterande förhör. Vad tusan, jag har försökt förtränga detta i ett halvår, och nu ska jag svara på detaljfrågor?! Jag är inte längre tillsammans med min dåvarande kille, och han vägrar att vittna eftersom han skiter i vilket. De försöker att lägga ner ärendet. Killen kommer att gå runt ostraffad, göra det igen - kanske mot dig, kanske mot din flickvän eller syster.

I våras var jag ute med en tjejkompis, vi var på väg hem med tunnelbanan. Ett gäng aggressiva högljudda killar kom in, såg oss och satte sig självklart runtom och bredvid oss, i den annars ganska tomma vagnen. De började käfta mot oss. Jag fortsatte läsa tidningen och svarade slött och oberört, behöll lugnet eftersom min väninna var tokskraj, hon är en typisk offertyp. De blev förbannade och skrek på oss, började knuffas, en av dom tog fram en flaska med spritgrogg (en halvliter vodka tonic med ca 70% vodka) och sprutade det i ansiktet på mig. Världen svartade, enorm smärta paralyserade mig, kombinationen sprit-kolsyra-khinin i ögonen är inte att leka med, jag trodde jag hade blivit blind. När jag kunde se något igen, vilket var efter några minuter, så var de på väg att gå av. Vi gick också av, jag ringde polisen och höll grabbarna under uppsikt så att de kunde gripas. Polisen sa att de inte kunde skicka någon dit. Inte ens tunnelbanevakter. "Vi gör inte på det sättet". Nähä, vad skulle jag göra? "Inget, gå hem". Grabbarna hade nu gått ut ur tunnelbanan. Att promenera hem i mörkret var inte så lockande, när vi visste att gänget var i närheten. Jag frågade polistanten om de kunde skicka hit en bil åtminstone, för att öka säkerheten, det var ju livsfarligt att gå hem nu. Svaret blev att vi... fick ta en taxi om vi var så rädda.

Vi promenerade hem (att ta taxi några kvarter pga rädsla gör jag bara inte), och jag såg grabbarna igen - på City Pub. Jag ringde polisen och rapporterade. Svaret var åter igen att lägga ner det, det enda jag kunde göra var att polisanmäla. Jo, klart att jag visste att de skulle lägga ner undersökningen på grund av att gärningsmannen var okänd - medans gärningsmannen var precis i närheten under uppsikt, de bara sket i att åka dit och arrestera honom - men jag polisanmälde ändå. Efter en halvtimmes väntetid kom jag fram till polisen, och efter en stund bad tanten mig att vänta en sekund. Sedan tryckte hon på fel knapp, "off" istället för "hold". Jag kopplades ner. Jag hade inte längre kraft att kämpa för detta. Grabbarna går lösa, ostraffade. De vet nu att sånt beteende är accepterat och kommer att fortsätta med verbala trakasserier, misshandel, våldtäckter....

Vad var polisens funktion i samhället överhuvudtaget?

Var det inte att ordna säkerheten på gatorna, hjälpa dom som har blivit utsatta, och se till att bekämpa brott och kämpa för att lagar och rättvisan upprätthålls?

Jag går inte in på de andra exempel... Jag, 15 bast, får en stalker som ringer dagligen och lovar att våldta mig, och polisen sägen att de absolut inte kan avlyssna telefoner och jag får väl ringa dom om han står utanför min dörr och försöker att ta sig in.... Då fall om misshandel och ofredande läggs ner för att vittnen är för skraj för att berätta, och därmed bevisa att jag har blivit misshandlad, och polisen ser inte det som utpressning från brottslingarnas sida utan som ren avsaknad av bevis. Jag har varit om mer saker, men nu börjar det bli tragiskt på riktigt så jag slutar.

Förväntar de sig att man ska fatta tag i ett metallrör och skipa rättvisan egenhändigt? Eller vill de att starkast och dummast överlever och alla andra kan lika gärna slaktas och skylla sig själva för sina betagener? Man skall inte få vara stark OCH snäll i det här samhället? Nä nu.

Abchazien: en "kort" guide

2009-09-16T08:33:00.000-07:00

Abchazien.

Ett land som endast är erkänt av Ryssland, Somalien och Nicaragua, dvs ett problemfyllt icke-land; räknas som del av Georgien annars. Ligger vid Svarta Havets östra kust, norr om Georgien, söder om Ryssland. 350,000 invånare, en hel del olika klimatzoner (allt från kustremsor med subtropisk värme till Sound-of-Music-liknande berg och ängar. Mycket berg där det är glesbefolkat. Efter inbördeskriget 1992-93 står landet stilla, mycket lite reparationsarbete har gjorts. Det mesta vad gäller industri och infrastruktur är nerstängt, bl.a. flygplatsen i huvudstaden Sukhum, så det går endast att ta sig dit genom Sochi/Adler och sedan ta taxi eller buss.

Att åka till Abchazien för en Östeuropé är som att åka tillbaka i tiden, till 1990-talets totala kaos. Sovjetskyltar överallt, känslan är kvar men Sovjet är borta, västerkulturen har inte nått landet helt än. Mycket är en nostalgitripp - saker som man inte sett sedan Sovjetunionen föll. Där finns de bevarade.

Abchazien är ett väldigt annorlunda land för en svensk eller annan västerländsk person, det är ungefär som att ta Polen och blanda det med Indien. Det är smutsigt. Folk pratar inte engelska. Mycket sker ad hoc, efter oskrivna regler. Har man luffat runt i små ryska städer så kanske man kan föreställa sig vad som väntar, annars blir det jobbigt. Utan ryska blir det mycket svårt.

En ryss kommer igenom gränsen bara genom att visa upp passet. Vad gäller svenskar vet jag inte, man kanske kunde försöka göra det med ett ryskt visum, men bör ha tolk med sig - eller kunna bra ryska. Gränsen till landet är en upplevelse i sig. Solen steker, några hundra personer trängs utomhus i helvetiska värmen och försöker knö sig fram föra alla andra till 2-3 smala gränder där passkontrollen sker. Inget tak, inga kölappar, bara ren viljestyrka och våld, resväskor och backpacks i vägen, svett, folk som svimmar, mustiga ryska svordomar, lokalbefolkningen som muckar med varandra, folkhavet är ofattbart. Om man har ett litet skrikande barn, eller är gravid, så kan man få förtur (om man orkar trängas). Annars måste man genomlida några timmar i köttkvarnen. Ibland har man tur och det går på 10 minuter, säger folk. Det tror jag på när jag ser det. Det går att ta sig dit med bil, men det tar en timme eller två att besiktiga bilen och gå igenom alla papper...

Efter den prövningen kan man inte hoppas på någon bra vistelse, men vänta - det blir bättre. Efter att ha tagit dig till ett rum på hotellet (rätt dyra, kass kvalité, boka gärna direkt via hotellet, eftersom turistbyråer kan lura en) eller en lägenhet (går alltid att skaka fram en lya. Kolla att det finns varmt vatten, fungerande kök, och att ni är där själva. Ofta får man bara hyra ett rum. Eller en ruckelstuga, med utedass och kök i form av en gasplatta, även det utomhus, betala aldrig innan du har sett det, det går inte få pengar tillbaka. Ungefärlig kostnad högsäsong rum ca 400-1000 rubel, lägenhet ca 1000-2000 rubel per natt, 1 krona = 2,7 rubel), så kan man andas ut lite. Och märka ett par saker.

Abchazien är exotiskt. Perfekt om man har sovietfetisch, eller älskar postapokalypsstämning. Hus, fabriker, stationer står tomma, vissa hus är sönderbombade. Vegetationen tar över, regnet sliter betongen och det uppstår svarta fläckar under gapande glaslösa fönster. Abchazier är stolta över sina resurser, men ojar sig över att kriget gjorde så att allt stannade av - fabriker, myndigheter... "Men kriget var 1992, det är 2009 nu!" utbrister man. "Jo", säger de, "du förstår..." och slår ut med händerna. Man behöver pengar. De väntar på att någon ska komma in med investeringar. Ryssland. Putin var där på besök nyligen, det vill säga det händer saker. Georgien var inte glada över det. Mycket pengar spenderas på att bevaka gränsen. Vid stränderna nära Novyj Afon står det två stora stridsskepp och bevakar kustremsan. Pittoreskt.

I övrigt så kontrasterar landet högt mot politiska situationen. Abchazien heter "Apsny" på lokalspråket, vilket betyder "Själens land". Jag var skeptisk. Men fick ändra mig och kasta bort mina fördomar. Foilk där är verkligen underbara. Hjärtliga, varma.

Att åka runt på sightseeing i Abchazien måste man absolut göra, landet är inte stort så man kan ta en taxi överallt. 1000 rubel är vanligt för en lagom lång tripp mellan ett par städer. Träffar man en schysst taxiförare så kan man ringa honom så får man rabatt, och har man tur så får man en bra guidning, och hjälp om man behöver något. Annars kan man ta bussar (hur de går verkar vara statshemlighet) eller en "marshrutka" - en minibuss, de har förbestämda rutter och går när de fylls, och släpper av dig vart du vill på rutten. Iom att de går när de fylls så är det ofta problematiskt att hoppa på en "på vägen" iom att de är fulla, så det är bra om man bor nära större stationsstäder - Gagra, Psou, Pitsunda, Novyj Afon, Sukhum... Vägarna är mycket dåliga, det finns inga bilbälten, och det betar kor på vägen, de brukar till och med vara så fräcka att de lägger sig tvärs över vägen. Farten är dock hög på vägarna. Många olyckor sker årligen. Rekommenderas inte att köra själv i det landet.

Naturen är enorm. Vilka berg! Vilka lummiga skogar. Det är ganska smutsigt nära kustremsan där turisterna håller till, men uppe i bergen är det underbart. Ta en taxitur till Ritsa-sjön, och tillta på Goluboe Ozero ("Ljusblåa Sjön"), vattenfall Devichji Slezy ("Tjejtårar"; en massa pyttesmå vattenfall) och Muzhskie Slezy ("Killtårar", ett stort vattenfall), utkiksplatsen Proschaj Rodina ("Hejdå moderlandet", där klippavsatsen är livsfarligt brant och hög och otäck), låt dig bli hänförd av naturen på vägen, stanna till i Kamennyj Meshok ("Stensäcken" där höga berg kommer in från 4 sidor, solen nästan aldrig skiner in, och det växer reliktväxter från dinosaurietiden), bli chockad av att veta att den långa, slingrande bergsvägen byggdes av fängslade tyskar efter andra världskriget, som dödades efteråt... käka lite vid Ritsa, och fortsätt mot Stalins sommarresidens högt upp i bergen vid motsatta sidan av Ritsasjön. Naturen där är vacker, tyst och magisk.

Tallskogarna vid Pitsunda-halvön är också magiska, luften frisk och skön. Svarta havet kan vara underbart, men efter stormer kan det vara grumligt i vatten, eller skräpigt till och med. Vill man till bergen, exempelvis till Dombaj, så måste man åka via Ryssland. Bergsvägarna är stängda för besökare, det finns polispatruller som ej tillåter bilar att köra dit: mycket osäkert.

Maten är sjukt bra. Missa inte khachapur (ostpirog, deras pride and joy), sjasjlyk (grillat kött, ännu mer så), hinkali (stora kokta dumplings med kött), och grillad regnbågslax som odlas i Abchazien. Kolla dock alltid att maten är genomkokt, och beställ inga varor som skaldjur, inälvsmat etc. Beställer du en sallad, och inte hör till kategorin av människor som har en förmåga att förbruka 8,000 kalorier per dag, så rekommenderar jag att du säger till dom att ta det lugnt med majonnäs. Annars får man lätt en halvliter på salladen. Maten är överhuvudtaget fet och mättande.

Och vinet. Herregud, vinet. Jag har aldrig smakat något sånt i hela mitt liv. Jag har ändå druckit en hel del vin, varit i Frankrike på provsmakningar, testat många olika sorter från många olika länder, men i Abchazien så är det något helt annat, jag har aldrig testat något liknande. Det närmaste skulle vara Kryms bästa viner. Och man ska inte köpa buteljeraat, nej. Provsmaka hela sortimentet från tunnorna på marknaden, jämför gärna försäljare, och välj ut favoriten - du får det upphällt i stora petflaskor, vinet kostar 100-120 rubel litern. Min favvis var en tjock tant på Pitsundas marknad, vinet Lykhny. Närmare gudarnas nektar kan man inte komma. Jag tjöt varje gång jag tog en klunk. Det är inte så starkt heller, så man kan unna sig lite mer.
De dricker även chácha, som är extra stark hembränt gjord på vinproduktionsrester. Enough said.

Att köpa på marknaden: ostar, adjika (motsvarighet till Sambal Oelek vad gäller styrka, men går inte att jämföra vad gäller smaken - himmelskt gott och beroendeframkallande!), färsk frukt i mängder, kryddor, bergshonung. Lavasj (typ naan-bröd) diurekt ur ugnen. Pälssaker, juveler, etc är billiga.

Själva stämningen i städerna är skön. Det är dammigt och lugnt, det står gamla Lada-bilar överallt, sporadiska splitters nya fetebilar kontrasterar skarpt mot nergångna landskapet. Betonghus á la östeuropeisk förort är lappade med trä, tyg, tejp, rostig plåt. Över porten väger vindruvor, med stora praktfulla klasar, en del blommor och buskar. Höns bor i buskarna och springer hysteriskt runt på sina muskulösa ben. Det finns nämligen en massa katter som bor där också. Och en del hundar. Det är mycket smutsigt, kossor och hästar betar lite överallt och det är ju självklart att ingen plockar upp. Mycket rost, mycket misär, men det hela är väldigt harmoniskt på något sätt.

Att åka till Abchazien med barn kan vara problematiskt. Dels med tanke på den sjuka gränskön, dels med tanke på att det är smutsigt. varmvatten försvinner ibland i hela stan. Då är det bra att ha en speciell eldriven värmare i badrummet med backup, många lägenheter har en sån. Men det hjälper tyvärr inte om strömmen också går, vilket händer. Det finns ingen barnmat, vill man inte laga det själv så får man ta det med sig. Det finns inte blöjor att köpa, dock i vissa större städer kan man få tag på dom på vissa apotek, och då styckvis. Åter igen, tag med egna. Barn är dock högt älskade av Abchazier, och alla vuxna blir hysteriskt glada när de ser barn och vill gosa med dom och leka med dom och gullepluttar som attan, det är speciellt roligt när personen är en stor maffialiknande köttbulle med rakat huvud och track suit, som glömmer helt bort sin image och lullegullar loss. Det är rätt vanligt att folk ger ett fint och sött barn presenter när man exempelvis besöker butiker, eller pratar med någon på gatan. Mycket praktiskt. Men det kräver att antingen barnet eller föräldrarna är mycket extraverta.

Abchazien är ett bra land för en andrenalinjunkie. Allt är så kaotiskt, och folk struntar så mycket i säkerhet, att det blir kul som det är. Annars finns det möjligheter för hästridning, rafting, att åka fastspänd på en metallvajer över en bergsflod ("Tarzanka"), bli ivägskjuten av en gigantisk slangbella (jag har sällan skrikit lika mycket i hela mitt liv), besöka övergivna byggnader (vet ej hur pass säkert det är dock), följa med på trekking eller Jeep-ride i bergen (i typ 45% lutning), eller hyra in sig på ett AN-2 och flyga över berg, har även hört att en flygplats nära Pitsunda erbjuder turer i stridsflygplan med alla möjliga airshow-konster. De måste ju tjäna pengar till reparationer, och piloterna måste få lite träning.

Vill man få en extra kick så försöker man pricka in deras nationaldag. Fyrverkerier utlovas - de kompletteras av invånarnas egna vapen som skjuts glatt och vilt omkring. Alla äger en bössa. Så är det. I landet förlitar man inte sig på polisen eller lagar. Istället förlitar man sig på heder och andras hjälp. Tänk på det om du hade tänkt bråka med en Abchazier...

Nattliga nöjen består av caféer som spelar musik vars obscent höga volym överträffas bara av dess fruktansvära kvalité, jag menar alltså både ljudanläggningen och låtvalet. Gamla sovjetiska hits varvas med ett par Abchaziska låtar och ett par random 90-tals hits (typ Coco Jumbo), DJn gör några glada mumlande ljud emellan låtarna, att mixa låtar är en svartkonst som ej nått dessa trakter. De flesta ställen har dessutom bara 1 skiva, som de kör på repeat. Caféerna brukar stänga vid midnatt. Som kvinna går man inte ut ensam på nätterna. Oavsett hur feministiskt lagd hon är. Oavsett om hon har svart bälte i kickass. Så är det bara.

Just det. En till grej som inte får missas är deras varma svavelkällor. Stället som ska besökas är nära Novyj Afon (den i Gagra kräver läkarundersökningar av en gynekolog i ett skabbigt sjukhus, kostar mycket mer, vistelserna är mycket begränsade, och det hela betyder köer, köer, skabb och åter köer). OK, det är skabbigt även där vid Afon, men man vänjer sig faktiskt, och så slipper man läkarundersökningarna vilket är redan ett plus eftersom det kändes att man hade kunnat gå därifrån med fler sjukdomar än man hade innan. Hur som helst, åk till "Serovodorodnye istochniki" och be taxichaffören att vänta på dig medans du tar dig tid och badar. Två pooler med källvatten erbjuds, en varm (ca +40-45 C) och en ljummen (ca +33-36 C); allting luktar ruttet ägg - men inte lika illa som jag trodde. Efteråt kan man även utföra inpackning med blå lera, alltså man kletar en massa gyttja på sig själv tills man ser ut som en staty gjord av..., hm, cement? och ställer sig i solen och torkar. Det kostar 150 rubel och man kan vara där hur länge som helst. Det har en enorm effekt på huden och håret, jag blev mycket positivt överraskad och kan bara rekommendera det. Man ska dock åka dit själv, inte på "utflykt" (ekskursija) med massa andra, då blir det bara trångt och mycket väntetid och stress att komma iväg sen. Man kan köpa med sig lera, då får man en platspåse med ca 2 kg färsk grå gegga. Det är dock ingen idé att köpa något med sig, för att tanterna i tullkontroll på utrikesterminalen i Sheremetevo tror att det är antingen sprängdeg eller knark och förbjuder att ta in det på planet. Suck.

Slut på rapport, ställ frågor!

Love's gone

2009-09-15T01:50:00.001-07:00

Någon gång runt sista helgen i augusti så stals min älskade nya hoj.

Back in the USSR

2009-08-23T11:03:00.000-07:00

Nu har jag varit har i ett par dagar, och kulturkrocken ar ater igen ett faktum.

Forsta kvallen var jag vittne till och deltagare i ett riktigt ryskt drama. Lang historia, men det kokar ner till "Hall kaften kvinna, jag ar din man och det ar jag bestammer, fattar du inte eller?" och "Ska inte jag kunna gora som jag vill och som ar bra for mig och barnet". Ah suck, det ar inte sista gangen och inte den forsta, forra gangen jag var har sa forsvarade jag ocksa henne, och dramde till honom med en traslev, mycket tillfredsstallande.

En nergangen forort till Moskva, det luktar piss i trappuppgangen, taxin dit ar inrokt och kostar tretti spann och foraren kollar pa dvdskarmen med volym pa max hela resan, killen pa videon blir avsugen i jacuzzin. Hissen ar nerklottrad med reklam och grafitti. Dubbeldorr, men den innersta av dom lases aldrig. Tapeterna har trillat ner, taket lacker, plastmattan pa golvet ar nerpissad av katten, toaletten ryms pa en halv kvadratcentimeter och far flygplanstoan att likna en fotbollsplan, det baddas pa golvet eller sjuttiotalssoffor, gardinerna ar dock nya, vita i tyll. En godisskal pa bordet. En smabarnsmamma i patriarkatsamhallet, utan eget liv, utan framtid. Pa vaggen hanger en halmmatta med tryck av ryska ortodoxa version for "Fader var som ar i himlen".

Idag var stamningen mycket lag. Barnet ar oroligt, hon kanner att nagot ar pa gang. Vi akte dock och halsade pa hans foraldrar eftersom det ar dotterns fodelsedag imorgon, forsta nagonsin. Hans foraldrar ar illegala flyktingar och bor i ett garage, utan el eller isolering, utanfor en liten stad i Moskvas forort, dar kvarteren praglas av forvildade hundar och breda, toxiska, oforcerbara lerpolar. De har dock jobbat hart och mycket (svart bilverkstad som gar bra) sa nu har de kontroll over 4 st garageutrymmen, alla bredvid varandra. Da kan man laga fler bilar, bo dar och aven hyra ut om man vill. Nagot som likar ett MC-garage i plat anvands som toalett.

Vi bjods pa sjasjlik, ett slags ryskt flaeskbarbeque. Solen har tittat fram, och helt plotsligt bjod Denis, en bilmekarkille med blaa ogon och brakig flickvan mig pa vodka. Sedan akte gitarren fram och jag ombads spela. De var lyriska; vodkan (5 ozer) var slut nar jag slutligen slets loss darifran, vi skulle hem. Aka tivoli pa vag hem var en sjalvklarhet, och nu blir det sakert nagra klunkar munkvin innan jag kryper till kojs, det blir hart och halvbekvamt, men hellre det an nattliga barnaskrit som man upplever varannan timme... Men ska man ha semester sa ska man.

Det som skulle bli sista spelningen

2009-08-19T00:41:00.000-07:00

I måndags vaknade jag i en ängslada utan el eller rinnande vatten, någonstans långt bort från allt. Havet slog och brusade, solen letade sig fram genom gliporna i träväggarna, luften var rent och frisk.

Jag promenerade till gästhamnen, åkte båt till Havstenssund, åkte bil till Tanum, tog pendeltåget till Göteborg, tog spårvagnen till mitt hem, en taxi till flygplatsen, flög till Stockholm, tog bussen till parkeringsplatsen, och körde min bil till stan. Det tog mig hela dagen att ta mig dit, och alla möjliga transportmedel var inblandade, men det var värt det!

Vi fyllde stället, det var ståhäng runt scenen och röj då folk sjöng med och hade sig. Folk ringde och försökte få bord, allt förgäves. Aldrig sett så mycket folk på ovanvåningen förut, det var mer folk än på premiären, och go stämning.

Var där igår och fick bra kritik av personalen. De vill att vi fortsätter köra gigs där regelbundet, nu blir det en fråga om hur mycket vi ska få betalt. Jag ska nog ta och test-DJa där också. Vi får se.

Grymt trevligt iaf!

Att flyga

2009-08-04T05:43:00.000-07:00

För några veckor sedan skulle jag flyga från Bromma till Landvetter, som jag ofta gör på fredagar. Planet var försenat, det visade sig att det lyfte i Göteborg men fick vända vid Jönköping på grund av tekniskt fel. De visste inte när det skulle bli lagat och därmed ankomma till Bromma. Jag spenderade tiden i baren, det enda stället på Lilla Ladan Bromma Flygplats där man undviker att dö av tristess och brist på stimulans.

Planet var försenat i ett antal timmar och reparerades även i Bromma. Vi fick följa processen via kosta utrop "Vi har nu testat tre motorer.... Utav fyra. Vi återkommer." Mycket betryggande. Jag är ganska flygrädd, på en nivå som är hanterbar (och väldigt ofta behaglig eftersom jag är anjdrenalinjunkie), men ibland övergår till att jag får lite mer panik än vanligt och är nog ganska rolig att iaktta. Det händer om planet skakar, eller ändrar lutningsgraden eller hastigheten oväntat eller ovanligt mycket.

När vi väl boardade det trasiga men förhoppningsvis reparerade planet så var jag lullig efter de timmarna i baren, dessutom så hade jag träffat en massa roliga medresenärer, men det allmänna välbehaget tog inte bort faktumet att planet har tekniska brister. Fastspänd och någorlunda avslappnat satt jag där - sedan talade piloten. "Ja mina damer och herrar, välkomna till den här flygningen som kommer att ta oss bla blabbla...... Det är en hel del åskväder på vägen, så det kommer att bli lite skakigt".

Då slog dödsångesten mig som en tsunamivåg. Fler bättre förutsättningar för flygplanskrasch, någon? Jag skickade iväg ett par ångestsms med dödsbesked och förklaring av evig kärlek innan planet började rulla och jag var tvungen att stänga av.

Det skakade inte ett dugg. Jag överlevde. Somnade dessutom, mycket skönt.

Men jag tror att min rädsla är lätt förstå när det regnar flygplan överallt. Och det slår från oväntade håll. T9 på min Sony Ericsson stavar "Ural Air" som "Vrak Air". Och jag ska flyga med dom. Helvete.

Första gig

2009-08-04T04:23:00.001-07:00

Vi fyllde stället igår.

Inga ord för hur tacksam jag är, tack alla som kom dit för att se oss, stödja oss, lyssna på oss! Sanslöst! Hoppas ni hade kul.

Det hade jag, trots alla fuckups och roliga missöden, sjöng helt oavsiktligt den fula verionen av en låt, glömde ackord och ord, sjöng för tyst eller tamt och för högt ibland och för falkst för det mesta, och hade mig. Sista låten fick köras utan komp för ackorden var bortsupna/bortglömda/bortträngda av Lillebror. Men det blev fint ändå, och framför allt så log folk och klappade, och det var det viktigaste!

Blev bjuden på öl av groupies, fick mig en fanclub bestående av italienare, en svensk sjöman som ringde ner stället bara för att nå mig, sjöng till småtimmarna tillsammans med några ryssar, drack on the house och tog en taxi hem alldeles för sent på natten. Taxichaffören sa hejdå till mig med orden: "Mycket trevligt att ha dig i bilen!" vilket jag aldrig hört från någon taxiförare förut. Jag vet inte om det är på grund av min nyvunna internationella Rock'n'roll kändisskap (nästan iaf) eller på grund av min djupa urringning (det är showbiz...) Det finns en liten chans att han faktiskt tyckte att det var givande att babbla lite, jag tyckte det i alla fall -hur kan man inte göra det när man swischar fram i taxi i Vasastan med en lagomt intensiv Baltika-fylla, och personen som kör har Günthermustasch.

Rock'n'roll lifestyle

2009-08-03T02:12:00.000-07:00

Legendarisk dag i lördags. Först körde jag i stort sett längst fram i Pride-tåget, och därmed hade ca 350 000 åskådare, sedan hamnade jag dessutom på riksnyheterna. Sedan åkte jag och repade inför premiären på måndag, sedan kontaktades jag om ett modelluppdrag och tackade ja, och stod på catwalken redan samma kväll.

Önskar dock att jag var 17 när allt sånt skedde, eftersom jag har mycket svårare att klara av sömnbrist nuförtiden... Fast när jag var 17 så var livet inte heller dumt då jag hade egna vernissager, var fotfetischmodell, och sprang runt på galafester (och skrattade åt uppblåsta kändisar). Jag har nog mer glamourpoäng än jag trodde, när man tänker efter.

When you lose small mind you free your life

2009-07-31T07:00:00.000-07:00

Har lyssnat på "Aerials" av System of a Down på repeat under nästan hela dagen, låten är så genialisk i sin enkelhet och berör rent musikaliskt sett, stämmorna är mycket fina.

Det är få band som kan överraska med både bra musikframförande, tänkvärda texter, originalitet vad gäller konceptet, och bra förmåga för både livespelningar och marknadsföring. Det är extra oroväckande idag, när många missbrukar musik genom att spendera stora resurser på musikinköp (eller begå illegala handlingar för att slippa) samt konsumera musik konstant och dagligen som någon slags substitut för styrning av tankar och humöret på egen hand.

I övrigt har dagen präglats av att jag tog med radiostyrda helikoptrar till jobbet, och vips var den arbetsdagen mycket gladare, och luften fylld med flygande objekt, irriterande buzz-ljud och fnittrande på Hindi.

Råkenråll får de vin

2009-07-28T04:08:00.000-07:00

Det var den sommaren som hon startade ett band mitt i allt...

Jo, från början var det tänkt att jag skulle bli min brors promoter, han är en mycket duktig gitarrist som hoppat av sitt band och ska starta solokarriär.

Efter ett tag så förstod jag att jag skulle även hjälpa till med att utveckla låtlistan, fixa gruppnamnet, och åkte på gitarrkomp och backup vocals. Jag fixade även scenshowen och planerade spelningar och bokade gigs.

Nu blir det även solo på vissa låtar samt mellansnack... Det går utför wtf ktnxbye!

Nästa steget blir en fetefest inne på ett hotellrum tillsammans med groupies, med obscena mängder Jack Daniels, får inte glömma att hiva ut TVn från fönstret.

Yeay! Rock'n'Roll drömmen går i uppfyllelse, och oavsett hur gräsligt jag presterar så kommer jag bli etablerad innan jag är 27 ("etablerad" är något som är högst relativt, i det här fallet räcker det med ett par gigs) så jag kan joina The 27 Club om jag nu vill!

Så nu på måndag har vi första giget. För brorsan och andra är det inget konstigt, de har stått på scen bra bra länge (hans band fick bl.a. en spelning på Arvikafestivalen i sommar). Men för mig blir det första livespelning, om man bortser från när jag körde "Kriget Med Mig Själv" på Arena 305s scen till ett rockband som jag aldrig lirat med. Jag och brorsan har inte repat så särskilt mycket heller, så det är en bra tendens.

Proaktiv hjälp för force majeure

2009-07-26T23:43:00.000-07:00

I lågkonjuktur bör mängden pengar som doneras till u-länder sjunka. Hur gör man för att disponera de få tillgångarna som välgörenhetsorganisationerna får på bästa sättet?
Jag har märkt att en väldigt stor del av pengarna går till katastrofhjälp vid översvämningar, jordbävningar och dylikt. Vidare, det finns ett sstort antal länder som lider av kroniska naturkatastrofer och kristillstånd. Inget nytt under solen mao.

Varför folk fortfarande bor kvar i ett område som plågas av tyfoner, översvämningar, förödande torka eller svåra jordskalv och vulkanutbrott må verka mycket konstigt. Men det är rätt enkelt egentligen - var skulle de ta vägen? De har inte råd att flytta, och ingen möjlighet att lämna sina jobb och sociala kretsar.

Tänk om man skulle ta de pengarna som används för att fixa konsekvenserna om och om igen, och spendera dom på att undanröja orsaken? Att proaktivt utföra lite landsplanering, och fixa ett nytt ställe för dom att bo på?

Låter vansinnigt, men låt oss spekulera vidare. Det skulle spara liv, ge nya jobb, och i många fall till och med lösa väpnade konflikter då partnerna kommer separeras rent geografiskt och få mer resurser (mindre fattigdom = mindre konfliktbenägenhet, undantaget stormakter but let's not go there)

Frågan är dock var man skulle placera dom? Norra Europa och Ryssland har låg befolkningstäthet, och vore perfekt, men klimatet är fruktansvärt jobbigt, speciellt för en person som levt i tropikerna hela sitt liv. Dessutom skulle europeerna (inte minst svenskar) skrika högt och förskräckt om horder av invandrare från Bangladesh skulle bosätta sig i trakterna runt Kiruna. Att ta Ryssland som exempel sätter igång varningsklockor om massdeportering till Sibirien, så det lägger jag också ner.

Men är det verkligen så trångt på Jorden nu? Finns inte det obefolkade öar där man kan bosätta några miljoner glada människor för att de ska slippa förlora sitt hem och sin familj till konsekvenserna av el Niño var 3e till 7e år? Vi har all världens teknologi för att bygga upp hållbara hem till de människorna, och alla möjligheter till sysselsättning, varför görs inte det? Situationen just nu liknar en svårt sjuk som man just precis håller levande år ut och år in till en enorm kostnad, istället för att bota honom direkt och spara lidande och resurser.

Men klart, västvärldens ledare vill inte annat än hålla så många nationer som möjligt halvlevande och beroende av dom. Tänk om de skulle bli utvecklade och mäktiga, det kan man ju inte ha.

Ett säkert tecken

2009-07-26T23:19:00.001-07:00

Körde till jobbet imorse, framför mig låg en grå bil med reg nummer FAG 938.

Nu vet man iaf att Pridefestivalen har börjat.

Saturday I love you like gold

2009-07-17T00:40:00.000-07:00

Vaknade kl 6:00 imorse, på soffan där jag somnade igår efter en lyckad kväll med öl och smidandet av rock'n'roll planer inne på KGB. Det blir så ibland, att soffan är närmare till hands än att riskera liv och lem genom att klättra upp på loftsängen. Dessutom är det svalare på soffan, men tyvär obekvämt eftersom den är ca 10 cm för kort. Men man kan inte få allt, så man får sova på diagonalen och antingen kröka nacken eller låta fötterna hänga ner en aning. Dessutom så bidrar god mat och öl till att man somnar som ett barn ändå, och då blir väl fosterställning bara en fördel?

Min väckarklocka Bandit Rock spelade revelj i form av "Until It Sleeps" av Metallica, exceptionellt bra val med tanke på att radiostationen har redan skavt ett hål i min trumhinna med "Hollywood Hore", "New Divide", "Losing You", "Working Class Hero" och annat som egentligen är ganska OK men blir fruktansvärt tjatigt efter att man har hört det minst en gång per timme under x antal veckor. Vadå "Vi spelar vad vi vill"? Bandits valspråk borde istället vara "Vi spelar vad vi blir tillsagda, i stort sett på repeat, och struntar i att Manson har fler låtar än Armagoddamnmotherfuckingeddon och Metallica fler albums än Death Magnetic (som enligt Bandit innehåller bara 2 låtar)".

Fast "Paralyzer" är kul. En felhörning som resulterade i "But I'm still imagining a darker place with your ass on my face" gör att låten är definitivt roligare att lyssna på än om man läser texten.

Hur som helst, Metallica följdes direkt upp av Volbeat, och jag insåg att detta skulle bli en bra dag...

Körde älskade hojen till jobbet, och nu om 5,5 timmar är jag på väg till att sätta segel, och dra till havs över hela helgen! Solen skiner, SMHI lovar regnfritt fredag och lördag, lördagsgodis i form av smaskigt vin och säkert en och annan Islay pinne väntar, underbart sällskap och havsstänk och vind i håret alldeles, alldeles strax... Blir det bättre? Nä, inte mycket!

Ondska vs solidaritet

2009-06-30T23:47:00.000-07:00

Jag undrar om den ekonomiska krisen bidrar till solidaritet eller dess motsats.

Å ena sidan är det lätt att se tendenser till att folk hjälper varandra, kollektiviserar och grupperar sig i hårda tider.

Å andra sidan, om man pressar folk till botten (som ju varierar individuellt), så förvandlas de till impulsstyrda psykopatiska primater som roffar åt sig allt de kan, och rättfärdigar sitt beteende med sin låga ekonomiska ställning. Är sannolikheten att någon skulle lämna in en upphittad plånbok på hittegodscentralen större idag än den var för två år sedan? Jag tror inte det. Jag tror att ju mer synd människan tycker om sig själv desto hårdare den slår på andra, både neråt och uppåt.

Man ser tydliga positiva trender i miljömedvetenhet och pacifism. Men individuella egoismen och ondskan växer också, det tror jag absolut. Muntert.

Ensamma utflykter

2009-06-29T09:36:00.001-07:00

Just under senaste Norgetrippen kom jag verkligen ihåg varför jag tycker om att resa själv. Inget fel på sällskapet, jag tycker om henne. Det grundar väl mest i egoism.

Jag reser själv mycket och gärna - senast var Barcelona, sedan har jag liftat runt i Kuba själv, varit på MC-semester, och så vidare. Jag tar ansvar för mig själv och mitt välmående, och blir väldigt trött på folk som begränsar mig genom att inte göra detsamma. Exempel: Man kan ta med varma kläder så man slipper frysa, speciellt om man ska till Norge och inte Mallorca. Gör alltså mitt sällskap inte det, och börjar frysa, så tvingas jag vända hem istället för att vara ute, trots att jag har ordentliga kläder på mig - och det suger ju. Och vadå laga soppa i regn? Det är inte särskilt kul, ta en macka och var glad istället - men är man begränsad på det sättet att man kräver varm mat för att vara glad så påverkar det ju mig oavsett hur spartansk jag själv må vara.

Som det kanske framgår så var mitt sällskap inte särskilt spartansk. Exempelvis var hon väldigt noga med hygien och sånt, vilket är konstigt om man nu hade tänkt sig frimarksliv (ett nytt ord är uppfunnet... frilufts + vildmarks... anyway) Hon skulle absolut inte ta matlagningsvatten från havet eller forsarna, trots att Norge är i stort sett ett enda eco-friendly naturreservat. Hon tvättade noga alla frukter och grönsaker som köptes in, tog med sig 20 liter dricksvatten från Sverige men skulle ändå koka det för matlagning, drack inte heller det utan istället mineralvatten, osv. Jag brukar inte tvätta frukt hemma ens, jo jag vet att det kan vara skit på dom, men man ska kunna tåla sånt. Och det gör man om man utsätter sig för det.

Hon var livrädd för fästingar och tyckte det var jobbigt med solljus. Hon hade även fobier mot att låta bilen stå parkerad i medlut (hon la stenar under hjulen, handbromsen är inte att lita på enligt henne), elda i närheten av stenar (grus räknas ochså som stenar tydligen), och liknande. Jag började undra en stund om det är jag som är fruktansvärt reckless och utsätter oss för risker, men la ner dom tankarna rätt fort. Det är ju löjligt att låta bli att dricka öl en hel kväll bara på grund av faktumet att vi befinner oss på (rätt låga och torra) klippor och då kan man ju trilla ner och skada sig.

Jag har varit med om värre, så det var inte hennes beteende som triggade det, utan själva faktumet att jag är ovan vid att bli begränsad. Det finns alltså folk, en majoritet av människorna dessutom, som är precis livrädda för allt, och deras liv blir till en enda väntan på en disaster där de får använda sin fallskärm som de har kånkat på i en herrans massa år. Livrädd för livet... Crudelius est quam mori semper timere mortem. Jag och Jack London ler hånfullt.

Norge med bil

2009-06-29T09:28:00.000-07:00

Nu var jag i Norge igen, den här gången med bil och sällskap. En kollega som jag blev polare med blev inspirerad av mina Norgeberättelser och vill också fiska och flänga runt. Jag själv ville slippa midsommar, är inte mycket för traditioner och storhelger, så vi stack från Göteborg på onsdag kväll, med bilen fullsmockad med fiskegrejer, mat, och en hel del öl.

Efter att ha invigt resan med att glömma tanklocket på en bensinstation i Uddevallatrakten, har vi satt kurs mot Oslo, och kom in just den kvällen som Metallica spelade där. Rock In är ett mycket bra ställe om man är lagd åt det hållet, mycket fin rockbar där vi spenderade några nattimmar och umgicks med lokalbefolkningen. Anders fick man också återse, skoj! Fler rockers dök upp och var toktrevliga mot oss.

Sedan tog vi den vackra E134 vägen mot Åkrafjorden, precis samma väg som jag har tagit förut. Det var hyfsat att köra bil, hastighetsbegränsningen på 80 km/t kunde hållas för det mesta eftersom vägarna var väldigt kurviga. MC är självklart enormt mycket roligare, men bilen är ju lite mer praktisk. Naturen var åter igen storslagen, och med LOTR-soundtracket i bakgrunden blev det sagolikt. Kollegan blev helt betagen av utsikten, och satt i tystnad som stördes bara av konstant kameraklickande.

Vi fick låna samma båt igen :) Men vi började fiska alldeles för sent. Min kollega, som är en kvinna med mer konservativ läggning än jag anade, insisterade på att vi skulle laga mat först. En ambitiös soppa var på menyn, och efter att ha stått på alla fyra i regnet och försökt att blåsa liv i en eld under hällregn, för att få vattnet att ens fundera på att bli varm, så var jag inte på det bästa humöret alls. Dyblöt och irriterad var jag - men när soppan väl var klar så var det i kombination med öl alldeles lysande, då vi satt i bilen och väntade ut regnet. Sedan fick jag mig en lyrtorsk som jag släppte ut igen. Så jag fick mitt i alla fall. Mitt sällskap började frysa så det var bara att vända tillbaka.

Dagen efter fortsatte vi norrut. Vägarna norr om Utne är mycket smala, ungefär enfiliga, och det blir ännu roligare iom att de är slingriga och branta, man riskerar att frontalkrocka med bilar som kommer mot en. Väldigt fint även där. Färjan över fjorden kostar 100 norska, och går snabbt.

Tanken var att ta oss till Fresvik medelst väg 13, men när vi kom upp till ungefär gränsen till Hordaland märkte vi att det var jävligt kallt på toppen. Majestätiska berg omringade oss, metertjock snö låg vid vägen, utsikten var obeskrivbar, men det var markant kallare där, vi pratar kanske 5-8 grader vilket känns av rätt mycket, och på natten skulle det förmodligen bli ännu värre. Dessutom var ett stort oväder på väg dit, och särskilt lockande var det inte att laga soppa i 3 timmar under hällregn igen. Så vi stack tillbaka söderut.

Voss passerade vi tre gånger totalt, ett måste för vattenforsälskare, eller för folk som gillar branta höjder. Vädret ändrades väldigt mycket hela tiden, men det gick att kryssa mellan skurarna när man skulle välja lägerplats. Det blev nära Djönno, jag körde på känsla, genom en halvbyggd tunnel och vidare - och så fann vi ett underbart ställe precis vid vattnet. Tyvärr så besökte vi inte staden med det fantasifulla namnet Tjoflot, men det var kanske lika bra. Ett ryck genom skogen och tadaa - ett underbart fiskeställe med enorm utsikt, helt orört och ostört.

Det var en lugn och vacker midsommarkväll, jag drack öl och fiskade, det var tunga regnskurar omkring oss men solen sken just över den klippan som vi satt på, hela kvällen! En havsaborre fick jag, och den skulle minsann ätas upp. Men han gjorde ett envist och målmedvetet rymningsförsök precis när han skulle dödas, det var riktigt snyggt och han gav inte upp, så han fick lyckas. De som kämpar på och inte ger upp hoppet, stirrar döden i vitögat och spottar den i fejan, den skall belönas. Även om den är bara en liten firre.

Det blev ännu en ambitiös soppa över öppen eld, vi satt länge och pratade om allt och inget, käkade ölkorv och fiskade, såg solen gå ner, och upplevde en fin och varm sommarnatt. Att bada var dock ingen idé - vi var bortskämda badkrukor båda två.

Efteråt drog vi längs med väg 50 (hade kunnat ta väg 51 men där har jag redan varit - i Hemsedal en vinter för en massa år sedan), njöt av naturen, jag sov lite i Gudvagnen medans sällskapet kollade på berg, forsar och en liten reenactment-by, vi fiskade lite i Aurland då det var den sista fjorden, och reste vidare. Vi upptäckte att kusten till sjön Pålsbufjorden är verkligen inget att ha (en massa fula rullstenar endast, väldigt grunt och olämpligt för fiske) och ankom sent på kvällen till vår sista lägerplats som var där i närheten. Stekt svamp med potatis satt som det skulle, och vi delade på en vattenmelon som jag traditionsenligt drack öl till (lång historia, men det är gott) så vi var proppfulla i magen, belåtna och väldigt nöjda. Det går ju att stanna till i stort sett var som helst i Norge - och naturen kommer vara paralyserande vacker.

Sedan fortsatte vår färd tämligen odramatiskt hemåt. Upptäckte alldeles för sent att man hade kunnat gena via Dröbak och inte via Oslo, men ankom faktiskt till Göteborg vid 16-tiden. Ena parten tog tåg mot Skåne, andra packade om bilen, plockade lite hemma, och efter ca 9 på kvällen var jag klar för avresa till Stockholm.

Framme vid tre, bristen på nattöppna serveringar i Linköpingstrakten överraskade - jag fick stå utanför luckan på en mack vid Nyköpingsbro klockan två på söndagsnatten och trängas med lokala knarkomaner. Var rätt mör när jag var framme, det blev ju några stycken timmar bakom ratten. Men herr Vysotskij höll mig sällskap och underhöll mig med sin fagra stämma (och jag sjöng med, med min gravt ofagra - hellre än bra, som man säger). Och så upp kl 8, fixa ärenden och dra till jobbet (trots att jag har semester)... Tufft. Men alla gånger värt det!

Köpa lycka

2009-06-15T03:43:00.000-07:00

Vad är det som är viktigast i livet?

Just för dig ja.

Vad ger dig lycka?

Och lever du på ett sådant sätt att du bejakar det, ser till att fylla ditt liv med det, prioriterar det högst i alla lägen?

Vänta en stund med att svara på den frågan, och fundera istället. Det är alldeles för många som styr sina liv mot något annat än lyckan.

Jag tycker att man kan köpa lycka. Alltså; om lycka för mig är en ny, fungerande motorcykel, då kan jag köpa det. Om lycka för mig är en frisk familj, då kanske jag t.ex. betalar farsans njuroperation eller köper terapitimmar till morsan så hon lyckas sluta röka. Om lycka för mig är ett tryggt liv, då köper jag försäkringar, livvakter och fallskärm.

Problemet börjar när folk köper något som betraktas som lycka av resten av samhället, men tänker inte till själva, de utvärderar inte om de faktiskt behöver det, eller vems önskan det är egentligen. Därav kommer alla misslyckade försök att köpa lycka i form av silikonbröst, villa volvo vovve, pradaväskor, eller ny dator. De köper och köper, och inte fan blir de lyckliga. Så länge det handlar om andras förväntningar blir man inte lycklig per definition, inte på lång sikt.

Vad drömmer DU om?

Vad är det du vill åstadkomma, vad vill du äga, hur vill du vara?

Är det dina egna drömmar eller är det för att du ska bli accepterad, omtyckt, leva upp till något?
Tänk på alla drömmar du har haft sedan du var liten. Vad drömde du om som tonåring? Och senare? Har du uppnått det? Eller har du svikit dig själv och prioriterat det som samhället har dikterat på senare år?

Det gäller att drömma, att göra det själv, och jaga sina drömmar. Då blir man lycklig.

Vad vore livet annars? Många förlorar sitt liv, sin enda chans, om man inte följer sina drömmar. Jag vägrar det. Gör du också? Vad är din nästa dröm? Ditt nästa projekt? Det som bör sluka din energi istället för allt oväsentligt?

Gå ut och lev. Testa, det är riktigt trevligt.

Can't get enough

2009-06-12T03:42:00.000-07:00

Startade bågen imorse, lite orolig för att grannarna skulle störas av bullret, akustiken på gatan är enorm. Bågen står och värmer, jag pular på mig handskar, och efter ett tag springer det ut en man från närmaste dörr. Trodde att jag skulle bli utskälld för oljud. Men mannen hade ett jättesmil i fejan, ögon stora som hos ett barn på julafton, och han pekade frenetiskt upp med sina tummar i uppmuntring och beundran, och flinade så att man blev orolig för hans psykiska hälsa.

You can't buy this.

Eller jo... det kan man. Det heter Cobra och är rakt. ;) Och sitter på en VTX som är helfet. Som väl också går att köpa, men jag norpade sista svarta 08:an i Stockholm med avgränsande län, förmodligen snart i Sverige.

Jag är med andra ord i tillstånd av förälskelse och kan inte få nog av min nya leksak.

Euforin

2009-06-11T00:01:00.000-07:00

Vilken känsla...

Jävlar vilken känsla....

Jag har hojen som är snyggast i hela världen, jag är så kär......

Och jävlar vad han levererar! Så skön att att köra, sånt ljud, så vacker att det gör ont.

Tog en bra sväng runt Stockholms skärgård, mätarställningen växte fram från de ofattbara 3 km som den var från början. Möttes av blinkningar från racerbilar, ja jag är svag för sånt. Tillbaka till centrum, styrde in på min gata - körde ända fram - vände - körde tillbaka och parkerade - och när jag stängde av motorn så möttes jag av ett besviket vrål från folk på trottoaren. Det brukar hänga en massa folk runt kafét, och de tyckte att det var dålig stil av mig att stänga av det fantastiska ljudet. Protesten leddes av en taxichafför som själv kör en Harley. Det, mina vänner, är rätt svårt att slå.

Antijul, till.ägg

2009-06-10T05:26:00.000-07:00

Med hänsyn till föregående inlägget: skickade ut frågan till Mensas maillista. De, om någon, bör veta vad motsvarigheten till ägg är.

Fick två svar:

- Glass. Ägg är hårda men mjuka inuti, ska kokas för att bli färdiga, glass är mjuk men hårdare inuti, ska frysas och är redan färdig. Till att börja med. Så man ska frossa i glass på antipåsk.

- Spermie. Självklara motsatsen till ägg. Frosseri på antipåsk dock???

Antijul

2009-06-09T00:18:00.000-07:00

Vilken underbart bra idé! Scott Adams gör aldrig mig besviken, hans blogg är mycket läsvärt.

Antijul: firas den 25/6 genom att man tar bort något från sina närmaste istället för att ge. Den fula skjortan. Den irriterande ringsignalen. Eller den patetiska rattmuffen. Eller vad det nu är folk har som de skulle vara bättre utan.

Man planterar ett träd istället för att döda ett, svär lite lågmält istället för att skicka vykort. Sedan föreslår jag att man släcker ner under flera söndagskvällar innan antijul (antiadvent) och njuter av ljusa juninätter istället... Och fastar dagen innan, istället för frossa.

Den ultimata helgen, jag skulle lätt vara med och fira. Tycker att det bör finnas en antipåsk med. Vad är motsvarigheten till påskgrejer?

Motsvarigheten till en kyckling bör vara orm. Artmässigt, texturmässigt och image-mässigt framför allt. Motsvarigheten till påskkärringar skulle vara att alla klär ut sig till snygga unga män. Men motsvarigheten till ägg då??

Och för dom som undrar...

2009-06-01T07:09:00.000-07:00

...så blev det en VTX. Den sista svarta modellen som fanns i Stockholm och avgränsande län. Den fanns 1,5 timmars körväg från Stockholm, och det var värt varenda spenderade minut. Solen sken, luften doftade av sommarvarma tallar, vägen ringlade, motorn brölade, och det klickade så det blev altaret (läs köpdisken) direkt.

Beställt extrautrustning i form av Dynojet Kit och Cobras rakaste rör. Han kommer låta som en gud. Hoppas på att trigga lite billarmar på mina glidarturer runt stan ;) Han ska bara bänkas först - sedan är han min, bara min, obesudlad, skinande och underbar.

Jag kommer iofs behöva suga seglare i hamnen i 5 år för att betala av köpet, men det är Så värt det. De som säger att lycka inte kan köpas för pengar har antingen varken mod eller fantasi. Jag går runt och glöder... Hämtar honom nästa vecka, efter Sweden Rock!

PS: Det blev ingen MT-01a. Jag kommer köra ihjäl mig om jag köper något med så mycket knuff. Eller så blir jag av med körkortet direkt. Man vill inte ligga i 50 med den bågen, däremot 5 gånger snabbare funkar lite bättre... Så en långfåtölj var lite mer lämplig. DS

Nya Marvel-tillskottet: Bitterfittan

2009-05-29T08:20:00.001-07:00

Detta är ett inlägg från i tisdags. Lägger tillbaka det nu.

Gick hem från krogen igår och blev utsatt för ofredande och misshandel. Polisen skickades inte ens till platsen. Trots att jag hade gärningsmännen under uppsikt. Jag ringde 11414 och bad om hjälp iom att jag var tvungen att ta mig hem på natten till fots, och jav visste att de var i närheten och kunde hämnas iom att jag amälde dom. Polisen föreslog att jag skulle ta en taxi, och sket fortfarande i att komma. Jag gjorde en polisanmälan, de avbröt mitt i och bad mig att vänta, och la sedan på. De ringde aldrig tillbaka.

För ett par år sedan hjälpte jag en person som behövde boende, genom att låna ut min lägenhet mot betalning som låg prismässigt under min hyra, för att vara schysst. Inte nog med att hon sket i att betala hyran redan efter en månad, så att jag var tvungen att vräka henne, men hon hade då ljugit om allt från sin identitet till livssituation och sociala sammanhang, så hon kunder försvinna spårlöst utan att flyttstäda eller lämna tillbaka några av mina prylar.

Mitt ex har nyttjat min bil mer eller mindre konstant i ungefär ett år. Jag har lagt över 20 lök på service av biljäveln under tiden, men använde knappt den, han fick väl köra den gratis eftersom hans egna var trasig och han hade inte råd att fixa den. Precis innan jag gjorde slut så började bilen krångla och jag bad honom att fixa den. Efter mycket om och men så gick han med på att pröjsa 200 spänn för mekanikern. Då blev den ännu mer uppfuckad, instrumentpanelen såg ut som en julgran och den startar inte. Han tyckte att det är ingen fara och att jag ska få den tillbaka som den är.

Folk är så jävla ruttna och så otacksamma att man kan bli en Tomas Quick för mindre.

Varför funkar inte det där med rättvisan? Ska jag lägga ner min naiva föreställning om att den finns överhuvudtaget? Jag kan fixa egen rättvisa, det är ingen fara. Jag har precis kollat på X-men, och kan mycket väl tänka mig att skaffa en massa bodymods, en jättegaddning och en tajt trikå och leva nere i kloakerna på gröna linjen Alvik-Farsta. Och strypa alla som ser onda ut med mina lår.

Marie Fröberg - ett försök att beskriva något som bör upplevas.

2009-05-23T08:30:00.000-07:00

Vem är hon?

Marie Fröberg är en fullständigt enastående individ. Till att börja med: sällan har jag sett något som kan engagera sig på så många plan. Hon är en av de absolut främsta elever på sin utbildning, och är helt enastående vad gäller analytisk förmåga, inlärningskapacitet och utvecklingstakt. Utöver sina studier och jobb så engagerar hon sig i välgörenhet och har rott i land flera välgenomförda projekt - i en omfattning som få hade kunnat ens komma upp till trots att många brinner för social välgörenhet och rättvisearbete.

Utöver detta är hon väldigt socialkompetent, och häri finner man det som är mest fascinerande. Marie har en lysande förmåga att engagera människor, motivera dom och få dom att må bra. Inte enbart på grund av sin otroliga karisma, inre glöd och enorma charm. Men det blir mer - för med det som utgångspunkt så tillämpar hon sin intelligens och sociala kompetens och skapar synergi som påverkar hela hennes omgivning. Hon får exempelvis brev från personer som hon aldrig har träffat, som motiveras och inspireras av henne - behöver man säga mer?

Marie är unik på det sättet att hon kan påverka, vidröra så många - närstående och främlingar - och verkligen vara en ljuskälla i deras liv. För vissa en ledstjärna, för vissa en värmande solstråle, för vissa, framför allt hennes patienter, ett brinnande ljus av hopp. För det är det hon gör. Hon brinner.

Att träffa Marie Fröberg är ett privilegium - det finns få människor som kommer upp till hennes nivå. Här har man en person som kommer att lämna ett spår i mångas öden, ett spår som kommer att skänka glädje i flera år, säkert hela livet. Hon har redan gjort det i mitt.

Sol från regniga himlen

2009-05-20T05:24:00.000-07:00

Skulle flytta hojen igår kväll - den står på parkeringen sista dagen, ska köra den till köparen på torsdag. Och de städar gatan på onsdag morgnar så man får inte stå där.

Tro fan att den inte startar.

Och jag har inte tid att fixa (behöver rensa flottörerna och byta batteri). Jag har de kommande dagarna utplanerade på minuten. Måste hinna jobba, måste hinna till Örebro på möte, hämta posten i Göteborg, städa och packa, åka tillbaka, hämta folk osv... Så det är inte möjligt att ordna till det förrens på fredag. Det här betyder att jag får 500 spänn i p-böter, och inte kan sälja den. Jag tror att det är motorcykelns sluthämnd... Bastard.

Så uppgiven, stressad och sjukt deppig sitter jag på jobbet. Och helt plötsligt får jag ett sms från kompisen som hälsar på just nu.

Det ligger en massa blommor vid dörren. Rosor. Utan lapp.

Jag har inte den blekaste om vem som har lagt dom där, men den personen vet i varje fall hur man får mig glad, om än för några ögonblick - innan nästa åskmolnen regnar saltsyra över mig. Fy fan vad lycklig jag blev. Fast nu kommer jag bara gå runt och undra vem det var och rikta misstankar och ömma känslor mot folk som inte har med det att göra...

Det finns en liten chans att det är polaren som hälsar på som har lämnat dom där. Men ett: hon har knappt pengar till att köpa mjölk, och två: det var en ostrategisk tidpunkt att fixa det - jag kommer ju inte vara hemma förrens imorgon kväll och hon vet det. Så jag tror inte att det var hon.

Hur som helst. Det gjorde min dag, och verkligheten blev bättre än filmer igen!!!

För jävigt

2009-05-19T03:28:00.000-07:00

Förra TPB-domaren var jävig. Nu ska fallet gå över till en ny. Hon har varit medlem i Svenska Föreningen för Upphovsrätt, samma förening som förra domaren. Men hon tycker inte att hon är jävig.

Nej nej.

Hur definierar man jäv? Från wikipedia, den 6e definitionen av jäv: "En person är jävig om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet. Regeln är avsedd att fånga upp övriga tänkbara risker för opartiskhet. Det kan gälla för den som särskilt hårt engagerat sig i en fråga eller som är nära vän med någon sakägare."

Jag struntar i sakfrågan. Jag har inte laddat ner något på fildelningssajter, torrents, program sedan tidiga början av 2000-talet. En före detta sambo hade Napster då, men det var hans ansvar. Men inte mer än så. Dels för att jag visste att det skulle kunna bli straffbart. Dels för att jag har pga studier, resor och jobb använt lånedatorer för kvällstidssurf de senaste åren, och det är liksom inte läge att tanka piratfilmer då. Mina fem senaste skivor (längre tillbaka än så minns jag inte) köpte jag, i Sverige, fullt pris, betalade tom 20% extra för en av dom för att stödja verksamheten.

Men TPB-pojkarna har min fulla sympati, och indignationen växer exponentiellt när orättvisan smids framför ögonen på mig och resten av svenska folket - och dessutom hela Europa.

Man pekar på Ryssland och fördömer korruptionen där. Men där syns den, man erkänner till och med den i många fall. I Sverige/EU verkar alla tro att det är en slump att dessa (subjektiva? inte ens det, hjärntvättade är kanske ordet?) domare har hamnat på TPB-fallet, där de största intressenterna är stenrika film- och musikbolag.

Ingen ifrågasätter. Eller så gör de det tyst, knyter näven jättehårt och viskar "jämrans för fasiken" i skägget.

Hur påverkar man? Vem skäller man ut? Vem demonstrerar man inför? Jag är på.

Flockpartiets valkampanj, del 2

2009-05-19T01:08:00.000-07:00

Idag såg jag att någon ritade stora glasögon, mustascher och horn på valaffischerna.

Det sorgliga är att det blev till och med bättre så.

Flockpartiets valkampanj

2009-05-18T00:38:00.000-07:00

Jag undrar vem som har utformat Folkpartiets valkampanj. Jag undrar om det inte var deras starkaste motståndare som bekostade den. Eller så är de kanske lite efterblivna på riktigt?

Om man nu vill framkalla väljarnas förtroende och sympati, varför i hela världen skulle man medvetet använda bilder som på ett subtilt sätt väcker påtagligt obehag? Människorna på bilderna på valaffischerna ser giriga, inkompetenta, och opålitliga ut. Vissa dessutom en smula galna. Jag vill ta bort underrubriken "Folkpartiet" och klistra dit "Skulle du köpa en begagnad bil av den här personen?"

Det hela blir självklart inte bättre av att de belyser saker som matkontroll ("röra om i grytan"... inga vackra bilder man får) och "Europas FBI". Jag ryser.

Jag har inga politiska preferenser, och har inget emot folkpartiet som så. Men deras valkampanj var den mest misslyckade ever. Och även om de använder det för att skapa surr runt sig själva så är det ingen effektiv metod eftersom det slaktar förtroendet för politikerna.

Tjing!

Hitta boende i Stockholm

2009-05-12T04:42:00.000-07:00

Från och med igår så är jag väl en riktig nollåtta - bor i en andrahandsetta, har ett stressigt jobb, är singel, och är egentligen ingen född stockholmare utan gnäller på staden bara jag får en chans.

Jag fick alltså kontraktet.... Över hundra sökande, 4 stycken som kollade på lägenheten, och - det blev jag.

Jag tänker inreda den i steampunk-stilen :)))

På den fronten så kommer jag vägra bli en riktig stockholmare, fått nog av att bo i en rosa princesstårta. Och vad gäller uteställen också. Stureplan var urtråkigt, kasst sortiment i baren, trista gäster och ingen bra eller ens halvbra musik. Spybar var förfärligt, helt sjukt - hade aldrig höga förhoppningar, men det var ju pinsamt, skäms Stockholm! Var hittar de alla dessa skräpmänniskor utan smak, utseende, intelligens eller åtminstone hyfsat beteende? Det enda som var bra var drinkarna.

Stockholms-haiku

2009-05-06T00:52:00.000-07:00

Måste även älska blocketannonsernas radbrytningar. Vissa blir precis lysande. Här är en Stockholms-haiku, på fyra rader förvisso, men stockholmarna är kanske mer pratsamma eller har mindre substans än japanerna? Fin var den iaf.

Här bor du nära stadens puls
med Stureplans nattliv och citys shoppingstråk
endast ett par minuter bort
med cykel.

Söka boende i Stockholm, del 4

2009-05-06T00:34:00.000-07:00

"en fin lägenhet på 76 kvm ett stekast från t-banan hagsätra som tar dig på 3 min.Det finns tv dvd bredbands uppkopling uthyres bara juli månads för 6603 månaden."

Tunnelbanan kommer och tar dig!!!

Har varit hos Ulla, hon var så irriterande pratglad som bara ensamstående gamla tanter med kryckor kan vara. Jag kom därifrån en timme senare med grav panik, och hon var nöjd över att ha hittat en sån trevlig hyresgäst och såg fram emot att umgås på kvällarna. Jag ryser.

Idag ska jag titta på en lya på Roslagstull. Allt vore bra, jag står även ut med avsaknaden av badkar, men det där med sovloftet skrämmer mig lite. Jag ska nog börja odla gripklor på fötterna redan nu.

Söka boende i Stockholm, del 3

2009-05-05T00:16:00.001-07:00

Ännu ett underbart alster, som dessutom rimmar lite grann, mkt charmigt.

----start----

hejsan ,jag ska iväg i utomlands!
ska hyra min läg i andra hands ,
3700 hyra och finns allt i ,möblerna och allt !
tullinge ligger det ,en buss 10 min till centrum +17
minuter till stan med pendaltåg !
fint och lugnt område ....
ring mig ,hyra i förskött ,du ska vara nån skötsam
personen !
och trevligt ,gärna som vill arbeta i stklm !
det är fint i en student korridor ,väldigt lugnt ,

----slut----

Jag saknar ord, och bara ler... Den lugna studentkorridoren gjorde min morgon :)

Söka boende i Stockholm, del 2

2009-05-04T07:39:00.000-07:00

När man läser uthyrningsannonser är det ännu roligare. Framför allt alla grammatiska kullerbyttor...

"Söker en trevlig hyresgäst med ordnad ekonomi, balkong i sydläge, fräscht kök och rymligt vardagsrum" (då behöver man väl inget nytt ställe att hyra?) ... "Vill helst hyra ut till en person Mao ej familj" (dog han inte 1976?) ... Hyr ut till ensamstående, ej djur eller rökare (men om jag är en singel, rökfri hund med bra referenser, kan jag få hyra då?) ... Angående bredband: "ni kan skaffa er barbar data med modem (databord finns) och ändvända den både hemma och ute samt mobil telefonen ska räka…?" (Lol. Räka ska det säkert, men att ändvända modemet är kanske sådär lyckat) ... "Lägenheten passar bra för två eller bara den ensamme studerande eller par som jobbar" (Men bestäm dig!?!!) ... Osv, osv, osv.

Men min favorit är följande: "Ordnad ekonomi samt ett trevligt yttre krävs." Är det det senaste? Hundtricket v 2.0 eller? Slå ihop dig med Lidingökillen vet jag, och starta ett kontaktförmedlingsforum där lägenheten följer med på köpet! Nej, jag ska inte vara så cynisk. Villkoret är kanske till för att hyresgästen ska passa in med inredningen?

Söka boende i Stockholm, del 1

2009-05-04T05:49:00.000-07:00

Slängde ut en annons, central lägenhet sökes, 2a hand. Och vilka svar man får!

Jag får hyra en 3,5a - eller egentligen ett eget plan i en villa. Coolt! Förutom att det ligger i typ Tyresö. Jag vet inte hur pass malliga villaägarna är som tycker att den ligger centralt, men javisst. Hyra en villa, med tre små barn som leker utanför, och en tjugominuters taxifärd till närmaste pub? Kan lika gärna passa på och skaffa en volvo och en... chihuahua (jag är trots allt 08a, som bekant). Eller nja.

En dam som heter Ulla hör av sig om en etta i Vasastan. Fina furugolv, vita spegeldörrar, soligt hela dagen, trädgård, bredband, låter inte helt fel. Köket är utrustat med kyl, frys, spis, micro... men inget vatten. Men det är lugnt, man hämtar vattnet från toaletten. Fast det finns bara toalett, det finns ingen dusch där, men det är lugnt för det finns dusch och bastu bara några hus därifrån. (Det gäller alltså att huttrandes skutta några kvarter iklädd pyjamas innan man kan ta sig en morgondusch, högt underhållningsvärde). Hon är dessutom frånskild och vill gärna veta om jag är gift, blir glad när jag berättar att jag inte är det: "Karlar ska man vara rädd för, fy fan!" Mysig tant. Dit vill jag.

En kille frågar om jag vill betala för förstahandskontrakt och vill att jag ska ringa upp honom. När blir det kriminellt förresten? Är det som med sexköpslagen eller tvärtom?

En tjej med väldigt dålig svenska beklagar sig över att hennes sambo har just stuckit, och undrar om jag vill dela lägenhet med henne. Jag tror att jag ska ge henne Ullas nummer, de kan nog bli goda vänner.

En hel drös folk som vill att jag ska betala femciffriga summor för att hyra deras "fräscha" lägenhet i förorten medans de är på semester i några veckor. Ptja, can't blame them for trying...

En kille som har en trea på Lidingö. Hans mail-alias innehåller hans ålder och ögonfärg. Acceptabelt pris på lägenheten, men han får inte ta in 2a-handsgäster, så inneboende-kontrakt är aktuellt isf. Efter ett tag dock så föreslår han att jag ska bli hans sambo, för att det är bättre så - och skriver som "hur låter det? inte helt fel..hahaha!" Han spinner vidare med att det ska bli spännande, skickar bilder på sig själv och emoticons med blommor, och hoppas att jag ska höra av mig snarast så vi kan träffas IRL.

Ska man bli mörkrädd eller sälja konceptet till TV5? Dokusåpsdrama i världsklass.

Jeez.

Born to be wild (and to eternal tinkering)

2009-04-20T04:10:00.000-07:00

Att ha en motorcykel är som att ha ett förhållande. Speciellt när bågen har en personlighet. Min GS1100G är underbar, men uppmärksamhetskrävande som en annan narcissistisk egoist. Så fort jag lämnar honom utan uppmärksamhet i mer än ett par månader, så totalkinkar han ihop och vägrar samarbeta och bara står och tjurar. Det kanske beror på att jag inte riktigt är omtänksam nog för att hålla förhållandet på topp, och borde uppskatta honom mer och visa det med rutinservice och tweaking, men å andra sidan - när gav han mig blommor sist??

Hur som helst - jag gjorde alltså misstaget att inte stänga av bensinkranen över vintern. Det resulterade i att förgasarna fylldes av bränsle, och när jag för några veckor sen skulle starta bågen så pissade det bensin överallt. Luftfiltret var bensinindränkt, och jag misstänkte att det hamnade i oljeomloppet. Lyckat att försöka starta då - skär motorn sig så är det mc-skroten nästa.

Det blev en massa klydd och krångel, en del däckspark och groteska svordomar, och en tur till Pro-Bike i Vasastan då jag i ett svagt ögonblick gav upp och skulle köpa mig en splitters ny Harley Davidson istället för min älskade skithög. Jag har alltså varit ner till botten och tillbaka. Lätthänt när man har en motorcykel som krånglar.

Men jag gav honom mer tid och omtanke, har tagit ut och rengjort luftfiltret, tappat ut olja (rann ut 10+ liter bensinoljeblandning... helt tomt i tanken sen. Scary.) Bytt oljefilter, satt i nyoljad luftfilter, laddat batteriet, hällt i en omgång billig olja, tankat och - nu fanns det inga ursäkter längre - han startade. Värmde motorn medelst en kvarts körning i aprilsoliga Malmö, tappade ur sunkoljan och hällde i en jättedyr rödfärgad historia. Nu lever han igen.

Körde från Malmö till Stockholm via Göteborg, på två dagar för att jag mellanlandade för en besök på Rockbaren och för att hämta lite post. Det är förresten helt otroligt hur många MC-parkeringsplatser det finns i Vasastan i Stockholm! Jag är mycket nöjd. Nu blir det motorcykelpendling till jobbet varje dag! Måste bara tvätta helvetet, vaxa lite - sen jävlar. Tills han tjurar igen, dvs...

Prisa eskapism, eller vägra fira påsk, del 2

2009-04-12T10:05:00.000-07:00

Det har varit sol, shopping, god mat och fest i dagarna 4. Missade dessutom planet på vägen tillbaka, otroligt klantigt, men hamnade i Skåne istället vilket ger mig en möjlighet att mecka färdigt med hojen.

En hel del hamnade i min fysiska logg, och är rätt onödigt att skriva två gånger, men en mycket lyckad tripp överhuvudtaget - jag blev solbränd, utvilad, fick en massa bra upllevelser, och badade dessutom jacuzzi sista kvällen, vilket inte kan viftas bort hur som helst. Tycker att det bör bli standard på svenska 4-stjärniga hotell, efter spansk modell.

Och inte ett spår av påsk, förutom ett gult duk på bordet på strandrestaurangen. Åter igen så slapp jag eviga påskbord, ägg, och det som stör mig något så oerhört - påskris. Jag börjar alltid tänka på sars-smittorisken och liknande trevligheter, asienframställda fjädrar är ju sådär fräscht.

Nu har man även undvikit alla nyheter på ett tag. Jag vill inte ens veta vad som har hänt här i Sverige. Låt mig gissa: en kändis råkar ut för en skandal i tv, påskvädret slår rekord för de senaste tre åren, och en gumma i Lycksele hittar glassplitter i sina kokta påskägg.

Nu blir det äta något gott i solskenet, sedan byta olja, luftfilter och rensa fuggarna, just som en söndag bör spenderas. Tjoho!

Prisa eskapism, eller vagra fira pask, del 1

2009-04-08T14:37:00.000-07:00

................and we have lift off.

Ankommer och fardas genom solnedgang och varfina gronskande trad. Ett leende pa lapparna.

En fangelsecell vantar pa mig, men det ar pa Las Ramblas och kostar under 350 per natt och det duger mer an val. Man blir yr av varluften har.

Tar en snabbrestaurangbesok innan jag ska till showen. Da blir jag ater igen euforisk over att vara sjalv. Vegetarianen hade gatt och hangt sig, skaldjurshataren ocksa, velbyxan hade fatt hjartattack, och folk som aldrig kommer ivag hade jag nog skjutit vid det laget. Det ar snabba ryck och optimera upplevelsen som galler. Och njuta av det pa max under tiden. Basta paellan ever, maste jag aven papeka.

Flamencoshow, en fantastiskt vacker upplevelse, arga kvinnor, passionerade man. Riktigt skickliga dansare. Och efter att Sangrian slunkit ner ordentligt sa slar dansaren Antonio Banderas med ett lillfinger. Oooh.

Handlingskraft

2008-11-24T23:45:00.001-08:00

En nära vän till mig har startat ett projekt för att hjälpaföräldrarlösa barn i Marocko. Ni vet - en sån sak som de flesta villgöra när de reser runt och ser de fruktansvära förhållanden på barnhemoch för gatubarn - men vanligtvis till slut inte gör någonting.

Hon har dock visat upp en riktig handlingskraft, och tillsammans med sin man startat ett välgörenhetsprojekt, de har kämpat mycket fördet (ni vet ju hur alla säger sig bry sig om barn, mänskligheten ochorättvisan i världen, men när det väl kommer till kritan så lyftermyndigheterna inte ett finger) och ska nu till Afrika den 4/12, föratt ta första stegen mot att föräldrarlösa småttingar hamnar på gatan och utnyttjas av tiggare och sexturister.

De behöver just nu allt stöd de kan få. Kolla på http://www.barnavhopp.com/ -det är en gripande historia.

Jag tänker stödja dom med alla medel jag kan, eftersom jag vet att det unga paret verkligen brinner för det de gör, och kommer att göra allt för att pengarna ska göra nytta på bästa möjliga sättet. Jag tycker att det inte finns några ursäkter, varken för mig eller er, att inte stödja dom.

Hanar och honor

2008-10-21T06:44:00.000-07:00

Varför vill du ha ett leksaksgevär, lilla gumman? Gå och lek med din Bratz-docka.

Varför vill du som är brud följa med på paintball, är det något fel på dig? Ni brudar gillar ju att sitta hemma och typ tillverka smycken.

Du förstår väl att ni kvinnor har det i generna, ni ska samla bär och tillaga maten och ta hand om barnen och göra er vackra för männen. Och grabbarna ska vara ute och jaga mammutar, det har varit så sedan urtiden förstår du.

Låter bekant? Det är fortfarande väldigt vanligt att genusuppfattningen styrs av några populärvetenskapliga teorier med väldigt lite rent vetenskapligt bevis. Dessa är bl.a. teorin om den dominanta hanen, och teorin om arbetsfördelningen jakt/samling i ursamhället. Kvinnor och män världen runt anammar dessa som en absolut sanning, vilket är sorgligt.

Den biologiska teorin för den könsidentitetsstyrda arbetsfördelningen är baserad på kulturella föreställningar om det genetiska ursamhället, och arbetsfördelningen däri. Utifrån rådande perspektivet så har man tagit fram förslag som styrker teorin om att män jagade (och utövade stordåd) och kvinnor samlade (och stannade hemma och diskade). Den teorin är har varit väldigt bra att luta sig på då man bla. ville bevisa att kvinnor är underlägsna. De som har varit intresserade av att upprätthålla den uppfattningen (män) har kunnat använda den teorin som en absolut sanning i forskningen, och försök till objektivitet förlöjligades. Detta försöker numera moderna utbildningar (inte bara i genusvetenskap, socialantropologi och etnologi utan även biologi och medicin) att belysa. Men de som inte har läst dessa utbildningar, eller läste dom för länge sedan, har fortfarande ingen aning om hur läget ser ut – och därför envisas med att behålla sina välcementerade åsikter.

Det finns som sagt inga bevis på en sådan fördelning, förutom att det är allmänt accepterat som ”fakta”, och anledningen till det har jag precis påvisat. Nyare socialantropologiska studier visar på att det hade kunnat vara precis tvärtom, eller lika gärna saknas könsbaserade fördelningar överhuvudtaget. (Dessutom har det visat sig att det inte förekom jakt i samma utsträckning som gemene man kanske tror. Sorgligt för mammut-teoretikerna).

Det pratas om s.k. ”nursing genes” hos kvinnor, men det är meningslöst att ens försöka härleda beteende till gener. Gener i all ära, men det finns två faktorer som jag gärna pratar om – ”nature”, dvs arv, och ”nurture”, dvs miljö. Hur ska man någonsin utesluta uppväxtsmiljöns påverkan på utveckling av kvinnor vs män, om man inte har en kontrollgrupp? Gener styr arenan som miljön spelar på. Gener är inte svaret på allt.

Det påpekas ofta och gärna att hjärnan hos kvinnor och män ser olika ut, och därför tänker och agerar de på skilda sätt, därför styrs ”kvinnligt” och ”manligt” av generna. Men de som resonerar på det sättet missar en väsentlig poäng. Miljö och uppväxt spelar en mycket stor roll även i utformningen av hjärnan! Här har vi nämligen en kontrollgrupp. De rumänska barnen som har växt upp bland hundar och uppfostrats av dom, utan mänsklig interaktion, har undersökts – och deras hjärnor var helt annorlunda än både kvinnliga och manliga ”vanliga” hjärnor. Barnen saknade många egenskaper som man tar för givet hos vanliga barn, de var t.ex. inte ”mänskliga” i sin kommunikation eller rörelsemönster. De hade missat kritiska punkter i sin utveckling och kunde därför inte återhämta sig, någonsin. Jämför nu med uppväxtsvillkor för flickor och pojkar - något som det nu har skrivits så mycket om så jag tänker inte beröra ämnet. Samma situation där.

Tillbaka till våra allmänt accepterade men felaktiga teorier. Den om den dominanta hanen (att hanar är t.ex. genetiskt sett benägna till att leda) motbevisas också brett av både etnologer och biologer. Det finns även här många böcker, kurslitteratur och info på nätet, här tar jag ett mycket enkelt exempel: Sverre Sjölander påpekar att om man tittar på djurriket så är det vanligtvis honan som styr flocket, hanen är den som migrerar. De som är intresserade av biologi kan läsa The Ancestor’s Tale av Richard Dawkins (ISBN 0-618-00583-8) som berättar om de komplexa processer som står bakom skillnaderna mellan honor och hanar, exempelvis att hanarnas storlek jämfört med honor varierar beroende på den naturliga fördelningen mellan antalet hanar per hona i en population.

Min poäng är att de teorierna som många tar för givet har väldigt lite bakom sig, och är just teorier, utan fakta som bevis. Tänk gärna på det, innan ett ställningskrig baserat på kvasivetenskapliga åsikter bryter ut, för det gör det lätt när genus är inblandat.

Våfflor och Bandidos

2008-10-01T04:36:00.000-07:00

Min dag började med att jag gav 2500 kronor till en Bandidos medlem. Sedan slog har sönder min navkapsel.

Men nu till något helt annat. Jag är mätt och ovanligt nöjd, och låter detta kanaliseras ut till en restaurangrecension. För livsnjutningen når nya gränser på vardagsgastronomiska nivån. Det vill säga att jag i längtan efter omväxling letade fram nya lunchrestauranger och lät mig lockas av något som var så ovanligt som en tvårätters lunch.

Möllebacken Våffelbruk och Gästgifveri blev därför målet idag, och jag får tacka min giriga läggning, för att jag har numera ett favoritlunchställe i Helsingborg som lägger ribban långt över det mesta som annars finns i den här stan.

Så fort jag öppnade dörren så blev jag tvungen att kommentera på hur gott det doftar. Vilken känsla! Jämför det med en vanlig lunchrestaurang som luktar klorin, rotmos, kebabsås och gammalt kaffe, med skrammel och ekande tallriksskrapljud, vattnigt oambitöst salladsbord, och smaklös mat som har legat i värmeskåpet alltför länge. Det här var exakta motsatsen. Ett väldigt mysigt, hemtrevligt ställe som ändå ligger så centralt - och vilket matutbud också! Förrätten var en soppa, ett rikt utbud av rätter på sallabsbordet - allt från färsk sparris till bönsallad med dill, varmrökt lax, svamp, syrad kål, marinerat kött, stekta vitlökklyftor, och what not. Till varmrätt blev det viltgryta med kantareller, vilket var precis sjukt gott. God, omsorgsfullt tillagad mat som får en att stanna till och njuta av studen, av hösten, av alla sinnen. Och frukt efter det, så man är helt nöjd och proppfull.

Det var kanske inte så smart att bli det, eftersom jag ska äta fyrarätters ikväll och kolla på show och skölja ner det med en massa skumpa om jag känner mig rätt. Jag biter dock ihop och ställer upp ändå. Det är ett hårt jobb, men någon måste väl njuta av livet?

Till Möllebackens Våffelbruk ska jag definitivt igen, både som lunchgäst - och förhoppningsvis som våffelknaprare på kvällspromenad.

Angående Bandidoskillen så gav jag faktiskt honom pengarna frivilligt, och fick ett kvitto. Det ni! Lista nu ut vad det handlade om. Ett tips till: navkapseln slog han sönder med näven.

Men stackaren gjorde det oavsiktligt.

Detta är självbiografi på sex ord

2008-09-26T05:41:00.000-07:00

Reggade mig på Mensas forum idag och spenderade en tid där på grund av grov understimulering. Forumet täcker precis allt man kan tänka sig, från programmering till bajs. En tråd var "Självbiografi på 6 ord". Lysande kreationer har framförts, satte igång tanakeverksamheten. Uppdraget är perfekt - stimulans för båda hjärnhalvor, och inte att förglömma självrannsakan.

Har åstadkommit några stycken. Den jag publicerade först var ett (aningens förkortat) motto som jag ofta brukar dra, eftersom det sannerligen speglar mitt liv: "Vem behöver filmer när verkligheten finns". Det är samma motto som fick bli titel på den här bloggen när det startades i samband med en surrealistisk terroristattack. Nej, verkligheten slår allt.

Jag kollar aldrig på TV. Väldigt sällan på film, och jag spelar inte datorspel. Tråkigt? Inte det minsta, eftersom jag ägnar den tiden som jag vinner på att sumpa dumburken åt att leva livet (verkligheten... IRL... you know, världen därute) och uppleva saker på riktigt. När andra sitter och glor på en romantisk komedi, "Vänner", high school movie eller dokusåpor så gör jag allt det roliga som händer där - fast på riktigt. Galna påhitt, feta fester, goa kramar, känslor, intriger, lyckliga slut, fysisk och psykisk stimulans, allt finns i mitt liv fast bättre, mer och på flera plan än på film.

När andra fastnar inför en FPS så är jag på banan och skjuter revolver, eller en svartkrutspuffra från 1800-talet, eller sticker ner till Småland och mosar axeln med en älgstudsare (och varför inte passa på och fånga kräftor i en vacker sjö, eller gå loss på döda träd med en stor motorsåg när man väl är där). Andra spel kan också upplevas i större skala - jag väljer träningssalen för Shootfighting framför ett combatspel, och riktiga skogen med medeltida stugor, brasor, intriger och mjöd framför att låta gubbarna på en datorskärm göra allt det roliga.

Och vill man ha spänning, action, skräck, drama osv - det finns också hur mycket som helst av det IRL, bara att hämta! Ingen film kommer att ersätta vinden genom håret, andrenalinet, alla sinnen, alla intryck, och framför allt så får man välja dom själv istället för att passivt matas med massproducerad skit ämnad för medelmåttor.

Men tillbaka till våra 6-ordsbeskrivningar. En sådan med mer självinsikt och självkritik lyder som så:

"Dödar hjärnaktiviteten ölvägen sedan IQn peakade"

Några fler som brainstormades fram var följande rader på 4 ord:

"Fighting daytime, burning nighttime."

Dessa är iofs delvis snodda från en låt av DDT, och även resten av låten hade kunnat användas som en beskrivning av yours truly. Men blir för långt. Dessutom så är det "singing nighttime", som i ryska språket kan liksställas med ultimata festen (ryska ord är ofta flerbottnade, därför är översättningarna av ryska klassiker sällan lika lysande som originalet). Men så fruktansvärt bra på att sjunga är jag inte, skråla är snarare det som hade kunnat beskriva det bättre. Men hur översätter man "skråla" till engelska?

Och en till sådär apropå inget särskilt förutom ordlekar:

"Gränser förlorades, men - fanns."

Cassandra

2008-09-17T02:26:00.000-07:00

Läste nyss om Cassandra, enligt grekisk mytologi en trojansk princessa som var sierska. Hon fick siarbegåvningen av Apollon som var kär i henne, men efter att hon avvisade honom så förbannade han henne (dessa karlar, att de aldrig kan lära sig att ta ett nederlag). Så nu kunde hon endast se olyckor, och skulle aldrig bli trodd heller.

Blev mycket fascinerad indeed. En kompis har berättat (och hennes kusin har försäkrat om att det stämde) om sin mor som får mardrömmar som blir sanna, mycket intressant fenomen. Hon drömde exempelvis om familjens katt som blev överkörd, och bad dom att hålla katten inne. Hon blev självklart inte tagen på allvar, och kvällen efter skedde exakt detta, katten överlevde inte. Fick berättat en massa liknande saker som hon hade drömt om och som har faktiskt hänt. Vissa mer svårtydda än andra, på gränsen till det komiska; hon drömde om en gummistövel som trillade ner från vattentornet i stan. Märkligt, tänkte hon - samma dag så ramlade en man ner från det tornet och slog ihjäl sig. Huruvida han hade gummistövlar på sig eller inte fick jag inte veta, men det hade inte förvånat mig ett dugg. Många drömmar var dock exakta beskrivningar av det obehagliga som ska hända. Hennes senaste dröm var en tydlig anvisning om hur pass långt hennes liv skulle bli.

Fascinerande på flera olika sätt. Att vara helt säker på sin slutgiltiga "deadline" (ett mer naturligt ordval för det är sannerligen svår att hitta!) ger en stora fördelar i livet; att låta bli att balansera mellan risken att dö imorgon och teoretiska möjligheten att leva vidare i fler decennier ger ett mycket klarare beslutsunderlag. Dödsjukdomsbesked brukar trigga livslust, folk vaknar upp och faktiskt gör saker som de har alltid drömt om men inte fått tummen ur. Det är mycket hälsosamt, och det är bra att även filmindustri influeras av faktumet, vilket gör att fler kan inspireras utan att behöva få dödsbesked för den delen. Fast å andra sidan, vid sjukdom dras inget tydligt datum eftersom det alltid finns hopp - och självklart även olika risker, vilket gör att den tidsanvisningen som läkaren ger kan i praktiken variera rätt mycket. Men vid ett specifikt exakt deadline (hur än osannolik en sådan situation är, men låt oss spekulera), hur skulle en person resonera? Om man nu tar bort irrationella företeelser som hopp, förträngning osv? Skulle då personen sköta det som en vanlig deadline sköts i allmänhet - slappa och lata sig i början och slita som ett djur mot slutet och slutligen ändå dö i ångest över allting som man inte hann med?

Nej, själv tackar jag fan (och diverse omständigheter) för att jag har lärt mig leva och uppskatta och utnyttja livet som om det kommer ta slut när som helst, samt vara tillräckligt klok för att inse att morgondagen faktiskt kommer, alla gånger utom en. Att veta att olyckor kommer att ske i framtiden är en förbannelse, liksom människodjurens blindhet inför verkligheten, en välsignelse är dock att kunna njuta av livet fram tills dess och inte ta ut det i förhand. Crudelius est quam mori semper timere mortem.

Hur som, anledningen till varför jag läste om Cassandra är bandet The Crüxshadows. Min underbara lillebror gav mig 4 skivor i julklapp, på skivorna fanns det en varsin album av alla band som skulle till Arvika i år, så jag kunde lyssna in mig på dom som jag inte lyssnat på innan. The Crüxshadows hade jag iofs lyssnat på innan och tyckt om, dock så hade jag inte skivan Ethernaut, som bror min valde att bränna ut åt mig. Där finns det en låt som heter Cassandra, som trots många förbehållningar (jag är perfektionist) är rätt bra; catchy är den iaf. Tänker inte citera hela texten men ett litet utdrag kan mycket väl användas för att avsluta detta inlägget.

You can't unmake a cold mistake
You can't undo the hearts you break
You can't erase the poet's fate
Not even if you try....

And she had Audry Hepburn's smile
With deeper sadder eyes
The only thing she said
No one hears Cassandra cry

Because the earth is standing still
And the truth becomes a lie
A choice profound is bittersweet
No one hears Cassandra cry.

Roadtrip i Östeuropa

2008-09-15T05:35:00.000-07:00

Kom tillbaka från min senaste roadtrip igår. Nu känns det som att jag har bockat av hela Östeuropa och lite till....

Jag stack iväg tillsammans med Eow. Hon är min roadtrip-veteran, vi har varit iväg våren 2007, nu var det dags igen. Vi kompletterar varandra på ett bra sätt, hon ger mig lite förnuft och jag ger henne lite sparkar i röven, sen så funkar vi på liknande sätt vad gäller mycket, och kan koexistera på väldigt liten yta vilket är en primär förutsättning för att kunna roadtrippa ihop. Och så skrattar hon åt mig, rätt mycket, och det är bra, för jag själv hade blivit dödsirriterad om någon exempelvis smaskade så mycket som jag, men hon roas bara av det. Fint :)

Vi började med färja till Polen, körde ner till vackra Krakow och bodde där över natten. Därifrån körde vi via Ukraina (dit konceptet ”vägar” inte verkar ha nått, förstår inte hur bilen överlevde), förbi Lviv, ner till Rumänien och hälsade på Eows WoW-vänner. Ett glatt gäng rumänska WoWare hällde i oss obscena mängder öl i en liten stad som kallas Iasi. Vidare till Bukarest och hälsade på deras Guild Master, och när man ändå var där så kunde man ju lika gärna dra ner vidare till Bulgarien efteråt, och bada i Svarta Havet. Sedan kunde man köpa bl.a. en massa skor i centrala Varna, och nästan få värmeslag medans man powershoppar och springer maraton genom alla butikerna.

Tog oss över till Adriatiska havet via Serbien och Kroatien, sjukt vackra berg, mycket bra mat, och fina badplatser. Sedan upp till Slovenien, lite shopping i Ljubljana, och mot Österrike. Där i Alperna regnade det för första gången på resan - annars var det skinande sol, 30+ grader varmt och blå himmel under hela roadtrippen! Sommar FTW i Östeuropa medans man redan fryser ihjäl redan i södra Sverige.

Körde vidare via Tyskland, shoppingen i Leipzig var mycket, mycket bra.... kreditkortet kommer få återhämta sig under ett bra tag. Handlade vin, öl och sprit i Polen, och kom precis i tid för färjan tillbaka till Skåne. Vidare till Götet sen, lassa av sakerna, skjutsa hem Eow, och så ner till Skåne igen. Jämfört med ca 600 mil som vi tog nu under veckan så är ju de 23 milen mellan Göteborg och Helsingborg ganska futtiga.

Sådär. Jag är på skitfint humör! Solen skiner, luften är full av höst, och livet leker.

Och nästa resa (förutom Stockholm, Rabalder, och alla andra Sverigeäventyr för det räknas ju inte) är till Miami! I november! Yeay!

På hoj i Norge

2008-09-02T07:46:00.000-07:00

Ja för fan, fortsätter med bloggen och berättar lite om senast som är inte terroristrelaterat.

Jag stack i fredags och körde via Göteborg rakt upp till Oslo. Vägen där var inte den roligaste, men redan en bit in i Norge började det bli bara vackrare och vackrare. Att glida in i Oslo på en motorcykel, den pittoreska hamnen i solnedgången på vänster sida, det är inte att leka med.

Bodde hos Anders, en gammal bekant, helt underbar kille, han ska eventuellt flytta ner till Göteborg någon gång snart, kul! Vi tog en promenad runt i centrala Oslo, mycket likt Göteborg måste jag säga. Dessutom så består stan av en massa lkilometerånga matrixliknande tunnlar undertill, de är coola men väldigt lätta att köra vilse i. Men deras rockbar besöker jag gärna igen. Rockbaren i Götet har en del att lära sig (duckar från slag och sparkar från arga göteborgare... men åk dit och se för er själva!)

Upp tidigt på morgonen, och iväg direkt efter frukosten. tog E164 mot Odda, och redan efter några mil började jag inse att det här var en av årets bästa idéer. Grymt vackert! Serpentingvägar som slingrar sig genom skogklädda klippiga berg, blå himmel, och jag och min älskade hoj Luke i en magisk fart genom en av sommarens sista dagar.

Det blev bara vackrare och vackrare, och längre in mot västkusten kunde jag inte låta bli att vilja sätta upp varningsskyltar med ”Warning: beautiful scenery. Keep your eyes on the road” skyltar överallt. Naturen är storslagen... Stora berg möter blankstilla havet, tiotalsmeterhöga klippor på ena sidan av vägen och fritt fall på den andra, höga vattenfall och bergsforsar... Önskar att jag kunde stanna till och fotografera det som var allra vackrast, men tyvärr finns det inga möjligheter att stanna på en serpentinväg, det går fort där, vägrenen är decimerad till ett skämt, och det finns få utsiktsplatser. Varför ha utsiktsplatser - det är lika vackert överallt! Här kan några bilder ses, dock ej mina... http://www.panoramio.com/map/#lt=60.069055&ln=6.545597&z=4&k=2&a=1&tab=2

En av tunnlarna var avstängd. Vad gör norrmännen då? Jo, de skickar bilarna batchvis, med konvoj, runbt tunneln genom en pytteliten bergsväg. Men medans bilarna köar för nästa batchtid, så erbjuds resenärerna att komma in i en stor äkta tipi (eller vad man nu kallar det i Norge) där de kan få köpa kaffe, nygräddade våfflor, varmkorv, och sätta sig vid en eldbrasa på stolar med renfällar på. Yeay! Fler stängda vägar tack!

Resan till Odda tog ca 6 timmar, fortare än jag trodde, så jag lät bli att checka in på stället som jag bokade och fortsatte framåt. Det är rätt dumt att boka i förhand, upptäckte jag efteråt, eftersom det kryllar av turiststugor, hotell och bed&breakfast överallt. Jag fortsatte mot Åkrafjorden, kollade på Langefoss (http://images.google.com/images?sa=N&tab=li&q=langfoss+norge) och körde vidare. Det var sagolikt vackert, och jag ångrade att jag inte tog med mig mina fiskegrejer då jag inte hade tid att leta fram dom och packa dom. Hur skönt hade det inte varit att kustfiska i en fjord!

Men sedan såg jag ett par båtar i fjorden. Tänk om man skulle kunna hyra in sig på en sån? Jag stannade vid Åkrafjordstunet (butik, hotell osv) och frågade om de visste om man kunde hyra in sig på en båt någonstans.

Jo, sa expediten i butiken. Du kan ta min båt.

Jag fick även låna fiskespö, fick bensin och allt, fick disponera båten hur länge jag ville (allt för en hundring), hyrde dessutom ett rum av dom så att jag kunde vara borta hela kvällen - och 10 minuter senare satt jag i en egen båt, redo att ge mig ut på äventyr. Startade motorn och rev iväg. Enormt att utforska fjorden från vattnet, en helt annan känsla. Sedan började jag fiska....

Det nappade redan på första kastet. En kungsfisk! Aldrig fått sådana innan. Testade ett par olika ställen, körde runt ett tag... Fick en lyrtorsk, och det började bli mörkt. Tänkte kasta en sista gång för kvällen och fick en Jättefirre att brottas med. En 60 cm lång lyr, som inte alls var sugen på att bli fångad, och fajtades som fan. En sån obetalbar upplevelse... Andrenalinkicken och den fenomenalt vackra naturen runt omkring går inte att beskriva.

När jag kom tillbaka var det mörkt. Mitt rum hade en enorm balkong med utsikt över fjorden, och ett eget kök - och fiskarna fick bli middag, förutom Storfirren som jag gav till ägarna som tack för all hjälp.

När jag vaknade så vilade det lätta moln över bergen. Jag tog en annan väg tillbaka (väg 7). I början var det ännu en upplevelse - en tunnel som är uthuggen inuti berget som en uppåtgående spiral, som tog en flera hundra meter upp på bergtoppen. Tunnlarna i Norge är rätt otäcka, dåligt belysta och stundtills är vägen däri blöt och ojämn, men där var det verkligen som att hälsa på bergatrollet, med vertikala skyhöga klippor som omslöt vägen när man körde ut från tunnlarna. Väl på toppen hamnade man vid ett stort dånande vattenfall, och vägen fortsatte högt upp på en bergsplatå.

Den vägen tog aningens längre tid än vad som var planerat, mot Oslo började trafikköerna och det började även dugga regn... Det var bara att bita ihop och fortsätta, trots att jag var trött och sliten. Vid Smögen, 1 timme ifrån Göteborg, blev det tvärmörkt, och totalt blev det ca 12 timmars motorcykelkörning (exklusive stopp för mat, foto och sightseeing av meteoritkratrar och dylikt). Men det var värt det, att ha upplevt västra Norge var obetalbart. Tre timmar till i morse, ner till Helsingborg - och nu ligger jag i runda slängar på 200 mil för den här helgen :)

Det är delvis därför jag gör sånt ensam. Dels så är det få som står ut med mitt vansinniga tempo, mycket upplevelser på komprimerad tid. Dels är det ingen vettig människa (förutom kanske Goldwing-ägarna, men de är ju knappast vettiga) som vill spendera 12 timmar på en hoj. Inte ens i en bil. Sedan så är jag mycket tävlingsinriktad, och skulle jag ha sällskap på serpentinvägarna så skulle jag ta vansinneskurvorna med mycket mindre marginaler, speciellt med tanke på att de som hade kunnat tänka sig att följa med ut inte kör så försiktigt. De som kör lugnare hade aldrig följt med på så kort varsel, de har sitt radhustillvaro att ägna sig åt... Men jag anser att jag själv är ett strålande sällskap (vilket är ett brott i Jantelandet, som dessutom har totalfobi mot personer som motsätter sig flockbeteende), så jag umgås gärna med mig själv, och tycker att det är trevligt. Jag är hur som helst mycket, mycket nöjd.

Bilder kommer sen!

En fortsättning?

2008-08-29T01:47:00.000-07:00

Det är stoltare våga sitt tärningskast,
Än att tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till den sträng som brast,
Än att aldrig spänna en båge.

Funderar förresten på att börja blogga vidare här, efter diverse påtryckningar. Terroristhistorien är över, men livet fortsätter och verkligheten är fortfarande bättre och häftigare än vilken film eller datorspel som helst. Kanske en idé att dokumentera det ändå?

Missade bitar

2008-08-07T05:14:00.000-07:00

Fick även veta att många saker i det där "enmanslajvet" missades. Exempelvis att mitt namn ropades ut på Bromma flygplats när jag hade landat, för att jag sksulle hämta ett brev till i informationsdesken.

Eller att pistolen inte var slutet på det hela egentligen. Det fick bli det, iom att det hela tog så lång tid. Pistolen var mycket verklighetstrogen. Jag skulle bli haffad av securitasvakter, försök till arrest, sedan så skulle jag bli friad av polisen, hitta en karta till katakomberna på en akutvårdmottagning, få hitta ett skåp med läkarkläder som jag skulle byta till, sedan skulle det bli jakt genom korridorerna, mina kläder och saker skulle bli snodda, och jag skulle för evigt ha fobi imot vita rockar efter detta.

Marie, jag älskar dig.

And theeeeeen......?

2008-08-07T04:54:00.000-07:00

fr: "Dude, where's my car?"

Ja, nu har det inte varit uppdaterat på ett tag här. Precis efter att historien med terroristbrev fick sin avslutning så reste jag till Ryssland. Har haft mycket att göra sedan dess, och sista inlägget hade förtjänat några timmars skrivande för att återuppge all andrenalin, all drama, chock, skratt och framför allt tacksamhet sedan.

Hur som - förra inlägget lämnar oss vid en kyrka. Jag hade högklackade skor, en stor resväska som vägde sju ton, och ett tålamod som hade gått åt helvete tillsammans med humöret. Jag var med andra ord pissförbannad - jag fick ledtrådar som jag inte hittade, reglerna hade helt plötsligt ändrats, och jag var sen till att träffa en vän.

Resten kan ni läsa om i en annan persons blogg: http://sallsam.wordpress.com/2008/07/28/terroristhistorien/

Allting är Jesus fel

2008-05-07T05:46:00.000-07:00

Hittade första hintet rätt lätt. Men där fanns det inte så särskilt mycket där.

På soptunnan bredvid hänger en ensam lapp fastklistrad med två bitar tejp. Det är någon slags konsert i en kyrka den 4/5. "Han reste mig upp".

Samtidigt så försöker en ganjaman sälja lite skivor till mig.

Vilken av dom otippade clues hade ni valt att följa?

Jag tar ner kyrkolappen, och fortsätter prata med ganjamannen. Jag vill inte köpa hans skivor. Han frågar om jag sjunger själv, och ber mig att göra det. Ja vad fan, jag sjunger lite för honom. Han blir skitimponerad och ropar på sin polare som är lika mycket ganjaman. Nu ska jag tydligen sjunga för honom också.

Tipsjakten börjar omvandlas till en fars och jag skämtar bort det hela. Ganjamannen frågar vart jag ska. Jag visar adressen på kyrkolappen - St Eriksplan. Filadelfiakyrkan. Han visar mig vägen och vinkar av mig.

Nästa hint är att hitta en bänk vid ett träd. Tänker knata fram till kyrkan och hitta den där bänken, piece o'cake.

Problemet är att det inte fanns. Jag har kollat vid varenda träd inom hela stadsdelen, sprungit runt i Vasaparken, och till och med var inne i kyrkan! Det var tomt förutom två män som riggade ner musikutrustning och sket i mig högaktningsfullt.

Nu är det sådär trevligt, för jag är skittrött i benen, väskan är skittung, och jag har tvingats besöka en kyrka, vilket tillhör inte mina hobbies.

Kan någon påminna mig varför jag gjorde det här?

Doin Stockholm

2008-05-07T04:09:00.000-07:00

Efter ett ganska odramatiskt möte med Hanna på Robert's Coffee (som tog en evighet att hitta för övrigt) så fick jag ett papper med handskriven text om en mailadress och ett lösen.

På en bänk vid kaféet satt det en mycket skum typ. Jag tror att det är han som har skrivit det. Har jag blivit alltför misstänksam nu mot folk kanske?

Det måste vara två olika parter som har drivit en varsin linje här - för vilken hacker skulle regga en hotmailadress?

Loggar in nu och kollar vad det är....

Och shit! En massa bilder med clues! Som ska hittas i en ordning!! Byggnader, statyer, en skrämmande ful grafittigris, nån ingång någonstans.... Och jag kan inte ens skriva ut eller spara dom, sitter på betalsurfdatorn på T-Centralen....

Plåtar dom med mobilen, sticker ut på jakt. Det är väl det bästa jag kan göra :)

Roberts Coffee

2008-05-07T02:24:00.000-07:00

Fixade in mig på hackersidan igår. Och imorse fick jag ett meddelande där....

Där stod det:

http://www.robertscoffee.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Stockholm_Central_Station
Hanna

OK, nu blir det rätt skoj. Ska väl knata upp till Roberts Coffee på Centralstationen i Stockholm och leta fatt på den där Hanna. Rapporterar sen.

Fast inte på ett tag... sitter på Bromma flygplats, ska egentligen ha semester men norpade åt mig ett bord, en stol och lite internetåtkomst och jobbar för fullt. Rapporterar sen!

My crime is that of curiosity.

2008-05-06T07:11:00.000-07:00

// fr. The Hackers' Manifesto

Sara, en kollega som sitter väldigt nära mig, messade mig precis och berättade att det var en man som sökte upp henne idag under lunchrasten. Han talade engelska och visste att hon känner mig. Hon skulle ge mig ett meddelande - att titta på skrivbordet på min dator efter något hemligt.

Tro fan att det fanns en fil där - som hette Hemligt.txt

I den fanns det login och lösen till ett mail på en rysk domän och en uppmaning att logga in.

Nu är det så att jag har fått mail från den adressen till min jobbadress för ett tag sedan. Det stod endast "dator" på ryska i det mailet - samt reklam för en hosting-sajt. Mycket skumt, jag försökte få fram info om avsändaren men avs var fingerad. Antogg att det var spam.

Jag loggade in på kontot, där fanns det ett oöppnat mail som jag läste. Det stod att jag ska skaffa mig ett konto på en hackersite.

Nu har jag prestationsångest de grande, iom att det måste hackas in på sajten för att regga sig, och det är nog någon som bevakar mig under tiden. Jag gillar inte när min intellektuell kapacitet monitoreras på det viset. Gillar inte heller att folk lägger skumma filer på min burk. Hur fan?? Samarbetar de med admintomtarna på mitt jobb? Eller är det de som står bakom det hela? I övrigt är jag skitbra på att låsa datorn, speciellt efter det första brevet... Mycket skruvat.

Får se om jag har tid att regga mig där idag... Ska iväg nu om en timme, och efter det har jag inte tillgång till internet på ett bra tag. Och jag är nyfiken som satan - samt så börjar det bli mer och mer andrenalin.